Genom fönsterrutan i bussen ser jag de röda, blå och gula lyktorna flämta på Raoul Wallenbergs plats. Det är förintelsens minnesdag och allvarligare lyktor är de här finns inte på jorden.

Antisemitismen växer, enligt en ny rapport. Och så kanske det är. Ju okänsligare den israeliska övermakten ter sig, desto större risk att folk sätter likhetstecken mellan judedomen och staten Israel – på samma sätt som hökarna i Tel Aviv gör. Men det handlar också om definitioner. Sedan en tid tillbaka stämplas varje kritik av Israels ockupation och aggression som antisemitism. Längst går Israels informationsminister Yuli Edelstein, som menar att det finns ett samband mellan Goldstonerapporten – som kartlagt Gazakriget för ett år sedan – och förintelsen.

När jag kommer hem ser jag rubrikerna om radiodebatten mellan Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin. ”Vi vill inte ha fler burkor i Sverige”, säger Reinfeldt. Muslimska kvinnor måste sluta gå runt så där!

Retoriken känns igen. En gång var det tinninglockarna och de svarta rockarna som högern inte ville se på våra gator.

Lyktorna flämtar för oss.

Åsa Linderborg