Dagens Nyheter Kultur ska dra ner sin frilansbudget med 45 procent och göra sig av med 22 av 54 tjänster – och reaktionen i de sociala medierna är skadeglädje och ilska: ”54 tjänster?! Behövs det så jävla mycket folk för att göra den där bilagan”. 

Har föraktet mot oss journalisterna varit större än det är nu? Och föraktet mot konsten och kulturen?

Min reaktion när jag såg siffran 54 anställda var den motsatta: Hur lyckas de göra Idé och kritik, Nöje, DN På Stan, Namn och Nytt, tv-sidorna, serierna och kulturnyheterna – det vill säga 140 sidor i veckan – på bara 54 personer (inklusive redigerare)? 

Det vore stöddigt av mig från min privilegierade position på Aftonbladet Kultur – som just fått ökat budgetanslag – att lägga mig i DN:s nedskärningar. Jag kan ändå inte låta bli att ställa mig frågande till att de övriga redaktionerna på DN ska spara 20 procent, medan kulturredaktionen drabbas av en halvering. I tider när journalistiken smakar förvillande lika i vilken butelj den än tappas, är det ett marknadsmässigt misstag av rang att dra ner på just kulturen, som ju är den enda disciplinen som kan särprägla en tidning med ett multipelt personligt tilltal, oväntade infall och ögonöppnande analyser. Många, som jag, prenumererar på DN enbart på grund av kulturdelen. Enligt den senaste Orvesto-undersökningen toppade kulturen när DN:s läsare gjorde sina prioriteringar. 

Som konkurrent borde jag kanske slicka mig om munnen över att DN Kultur blöder, men jag känner bara sorg. Sorg som DN-läsare. Sorg som demokrat och humanist; varje levande demokrati behöver en självständig och resursstark kulturjournalistik.

Alla kulturjournalister, var vi än är verksamma, är beroende av varandra. Därför är Dagens Nyheter Kulturs sak också vår. 

Åsa Linderborg