Det kommer några upprörda mejl över min recension av Prinsessan och grodan, en film som jag mycket väl tycker var värd sitt biljettpris, även om filmen är ideologiskt problematisk. Det är föräldrarnas, inte Disneys, ansvar att tala om för barnen att världen är orättvis, menar en läsare.

Well, det tror jag barnen – eller ”barna” som Astrid Lindgren sa – upptäcker själva. Men frågan kvarstår: Varför gör Disney gör en film om klass, ras och kön utan att vilja diskutera frågorna på djupet? Kanske för att de vill ha så stor publik som möjligt: man lyfter allmängiltiga problem, men aktar sig noga för att de ska brännas.

Hur som helst är det på tiden att en Disneyfilm har en svart prinsessa som huvudperson, även om man alltså inte gör något särskilt av hennes hudfärg. Den som vill ha andra exempel på hur svarta har skildrats, om än bara flimrat förbi, i Disneys värld, kan gå in på youtube och titta på ”Racism in Disney”. Där finns ett fem minuter långt klipp på stereotyper kring ras och nationalitet som bitvis är illasinnat redigerat, men ändå ganska avslöjande. Lyssna särskilt till de svarta arbetarnas sång i filmen Dumbo: 

”We work all day

we work all night

We never learned to read or write

We´re happy hearted

Roustabouts”