Det blir ingen hovpoesi inom projektet LOVE 2010 och människor är besvikna. I tidningen Vi suckar Nina Solomin: ”Vilken LYRIKLYX det hade varit. Vilken frihetskänsla”. I dagens Aftonbladet skriver Natalia Kazmierska, som i en intervju häromdagen sa att hon inte läser poesi, att hon tycker det är synd att det inte blir någon kärleksallé till kronprinsessans ära. 

Denna längtan efter att det ska strömma kärleksdikter ur träden på Strandvägen. Är det snöyran? Den rojalistiska? Eller mest en fråga om lydnad. 

Poeterna följer inte arbetslinjen. Tjänar inte kung och fosterland. Vill inte leverera dikt när det för en gångs skull finns efterfrågan. Inte tjäna tretusen spänn. De har ingen humor, inga klacksparkar i taket. 

Får man finnas då? 

Jag hoppas det. Men jag är inte säker. 

Vill ni ha dikt? Det finns dikt. Vill ni ha träd? Det finns träd. 

Det finns så mycket man kan göra.