Schizofrent förakt
avI det nya numret av Journalistförbundets facktidning Journalisten finns en stort upplagd artikel om de planerade nedskärningarna på Dagens Nyheter. En nyhetsartikel där skribenten, Journalistens chefredaktör Helena Giertta jämför olika kultur- och nöjesredaktioner, och slår fast att DN får ett betydligt sämre läge. Så kan det vara. Ingen vet hur man ska kunna jämföra redaktioner som är gemensamma för kultur och nöje, som Dagens Nyheters, eller redaktioner som är uppdelade, som till exempel Aftonbladets.
Det är bra att en facktidning skriver om de brutala nedskärningar som Dagens Nyheter står inför. Mindre bra att tidningen fortsätter att slira i sin relation till kulturjournalistik.
I en ledarkrönika skriver Giertta att DN Kultur fått hånfulla kommentarer från kollegor. Var dessa publicerats framgår inte. Men visst finns det en skepsis inom journalistkåren till kulturjournalister och kritiker så det är kanske inte omöjligt. Det är helt enkelt helt accepterat att skribenter av olika slag slänger ur sig ”dammiga kulturskribenter”, ”snobbiga kritiker”, utan att närmare gå in på vad som är så snobbigt, dammigt, obegripligt. Jag vet ingen annan grupp medieskribenter som det är så självklart tillåtet att slå på. Antagligen upplever de som slår att det är underifrån. Men så är det knappast: kulturredaktioner har små budgetar, kulturfrilansar skriver för löjligt låga arvoden, den stora makten och inflytandet hör svunna decennier till.
Så det är bra att den facktidning jag själv, genom att vara fackligt ansluten, är med och betalar, tar upp detta förakt. Desto konstigare då att man ägnar hela den sista sidan åt att driva med kulturjournalistik genom att uppmana läsare att spela bingo med kulturklyschor under den fina rubriken ”Kryssa kulturens klyschor”.
Missförstå mig inte. Visst kan man driva med vem man vill. Men skojeriet på sista sidan är bara roligt om man från början känner en viss hånfullhet gentemot kulturtexter (det hela är väldigt platt, tro mig). Tidningen Journalisten eldar helt enkelt på det förakt man samtidigt tar avstånd från. Förakt mot förbundets egna medlemmar. Det hela är ytterst märkligt.