Kulturredaktionen kommer att markera den stundande högtiden med små musiknotiser. Våra svar på ingens fråga om vilken låt redaktionsmedlemmarna väljer att koka sina påskägg till. Det stod mer stilla än vanligt i huvudet. En perfekt ursäkt för att börja youtuba.

Jag tänkte genast grunge, vilket jag inte kan skylla på påsken, utan bara på min sorgliga uppväxt i patriarkatet. Soundgarden: Jesus Christ Pose var jobbig att återhöra (även om det var nyttigt/konstigt/ på något sätt lite roligt att bli påmind om att videon faktiskt bannlystes från MTV 1992 – jag antar att det inte var stilpolisen som grep in mot Chris Cornells barbröstade utspel i öknen).

Sen Morrissey, I have Forgiven Jesus, för att Morrissey passar till allt, är så bra i prästrock, och har gjort mer för påskens narcisser som popaccessoar än någon annan. 

Patti Smiths Easter pratade alla om. Självklart, och kanske överlägset bäst.

Jag övervägde den kanske mer julbetonade, men vackert släpiga Courtney Love-balladen Never Gonna Be The Same (som jag inte lyckades hitta nån enda video till – synd på så rara, raspiga ärtor). Titeln känns långfredag och Courtney visste att Maria ljög.   

Spänningen är kanske inte olidlig. Men ni kan se hur vi valde i en tidning nära mig inom kort. (Det blev i mitt fall sorgen som fick övertaget.)

Glad Hare.