Lady Gaga och Beyonce som Thelma och Louise, fast glansigare, dansantare, porrigare, roligare, konstigare och mer mordiska. Videon till Telephone, regisserad av Jonas Åkerlund, är barbie girl power-sexploitation när den är som mest oemotståndlig. Jag kan inte sluta titta. 

Och längtar efter att någon ska säga något – bortom ord som catchy, snyggt och grymt – om varför denna popkitch känns så intressant. Lite kontext, analys, s’il vous plaît. Så blir det ännu roligare. 

Den briljanta bloggen Exoskeleton kommer till min undsättning. Johannes Göransson har skrivit ett inlägg betitlat Convulsionography, där han med hjälp av bland annat Jean Genet och Aase Berg, tänker över Lady Gaga-videon. Närmare bestämt det ”spastiska” i den – hur Gaga och Beoynce efter det omotiverade massmordet på vägkrogen liksom börjar röra sig allt mer ryckigt, hackigt, repetitivt. Den cinematiska kroppen spårar ur, rör sig meningslöst; ”slösaktigt”, i en Bataillesk mening. Och blir därför kanske ännu vackrare – Göransson citerar en engelsk översättning av Andre Brétons ord från 1928: ”Beauty will be convulsive or will not be at all”. 

Göransson har uppenbarligen sitt head och sitt heart inte bara på dansgolvet utan också på biblan, och han korsar och klipper ihop dessa platser så fint, smart, generöst, folkbildande. Missa inte!