”We are still learning to be James Joyce’s contemporaries, to understand our interpreter”, skrev Richard Ellman i sin stora biografi James Joyce, som utkom 1959. Sannerligen är det så. 

Och i väntan på Erik Anderssons nyöversättning av Ulysseus kan den läsande allmänheten nu glädja sig åt ett nytt och mycket konkret bevis på att försöken att förstå Joyce, närma honom till oss och oss till honom, pågår för fullt.

Dublinborna och Joyceforskarna Danis Rose och Joyce O’Hanlon har ägnat trettio år åt att läsa och analysera 20 000 sidor manuskript, 60 anteckningsböcker med mera. I sin nya utgåva av Finnegans Wake har de genomfört 9000 små (men enligt förlaget avgörande) ändringar. 

Ett par av dem finns redan i inledningsmeningen: 

1939: ”riverrun, past Eve and Adam’s, from swerve of shore to bend of bay, brings us by a commodius vicus of recirculation back to Howth Castle and Environs”.

2010: ”riverrun, past Eve and Adam’s, from swerve of shore to bend of bay, brings us by a commodious vicus of recirculation back to Howth Castle & Environs”. 

Det sägs att det här ska vara en ”smoothare”, mer begriplig, version av Joyce stora verk – lite mer whiskey än whisky, kanske.

Hur som helst är det spännande. En riktig fest för nördar. Själv tycker jag vid första påseende att hum, hum är det inte så att det mer korrekta ”commodious” istället för ”commodius” är mindre roligt, mindre talspråkligt och riskerar att sabba någonting av det som börjar pågå mellan ”i” och ”u” för att sedan fortsätta i ”vicus” och ”recirculation”? (Och önskar mig världens längsta sommarlov att ägna åt sådana små förnumstiga funderingar.)

Den nya vakan utkommer i en begränsad och dyr upplaga på Houyhnhnm Press (döpt efter det intelligenta hästfolket i Gullivers resa) i övermorgon och senare i folkupplaga på Penguin (döpt efter simmande fåglar).