Vuvuzelan. Jag hatar den.

Det är möjligt att vuvuzelan behandlar alla lika, men den typen av kvasidemokratiska argument övertygar inte varför en plasttuta ska få sabotera en supporterkultur som efter fyra års längtan letat sig över land och hav. Hur mycket jag än höll på USA i matchen mot England, saknade jag ”Rule Britannia” från läktarna. En fotbollsstadion bjuder på manskör när den är som vackrast, och viktigast, och även om jag har antipatier för ett lag, känner jag stor respekt för varje sjungande hejarklack.

Aftonbladets webbshop säljer de såna där vuvuzelas. För 129 pix + frakt får man en tuta i blått, grönt eller svart.

På lördag är det bröllop i Stockholm. Klockan 18 på Lejonbacken ska 250 körsångare ur arméns musikkör sjunga sin lov för privilegiesamhället och feodalismen.

Det är då, men bara då, man kan ha nytta av en vuvuzela. Sydafrikanerna må dränka tusentals engelska fotbollsfans – med ett schysst plaströr kan vi republikaner enkelt brotta ner 250 sjungande majorer.