Alla Sveriges makter har förenat sig till en helig hetsjakt mot liberalismen: postmodernister och miljöpartister, marxister och socialdemokrater, akademiker och kulturskribenter.

Ja, antiliberalismen är verkligen utbredd om man får tro den gamla Dagens Nyheter-redaktören Svante Nycanders två långa texter på tidningens debattsida (18, 19 juli).

Värst av alla är idéhistorikern Sven-Eric Liedman, som indoktrinerat generationer av studenter i marxismens onda lära och aldrig missat ett tillfälle att bakdanta eller osynliggöra liberaler. Inte konstigt att Nycander känner sig hotad, särskilt när DN:s egen kulturredaktion liksom spottar ur sig det förhatliga l-ordet.

Men kanske borde han fråga sig, varför de liberala galoscherna verkar passa så få?

Det är kanske inte så mycket dess segrande idéer – ingen är ju, som Nycander själv skriver, emot vare sig de mänskliga fri- och rättigheterna eller det öppna samhället . Kan det vara realliberalismen? Stödet åt amerikanska anfallskrig, massövervakningen, fackföreningshatet, besattheten av att disciplinera de svaga i skola och arbetsliv? Eller så här: när liberalerna börjar bete sig lite mer som liberaler brukar se ut i skolböckerna kan de kanske få kamrater de inte trodde de hade.

Vad DN kultur beträffar behöver Nycander nog inte oroa sig. Ett gäng antiliberala gnällpellar har ju redan slutat. Och nye kulturchefen Björn Wiman ska nog nedkämpa de sista också. Så blir det Astrid Lindgren och boklistor för hela slanten.