Har du hört Muf:s vallåt ”Sverige jobbar”? Har du inte?! Det måste du göra!

Uppmaningen når mig via kompisar, okända mejlare, folk i kollektivtrafiken. Du måste!

Nu har jag lyssnat. Och ja, låten är odödlig. Har man hört den, glömmer man det aldrig.

Lika svår att släppa, men av andra skäl, är Kartellens inlägg i valdebatten, Bort med Alliansen. Kartellen, de enda riktiga gangsterrappare vi har i Sverige – nån av dem tror jag är dömd för värdetransportånet på Arlanda – går loss på den verklighet som ungmoderaterna tror att de vet nånting om. Textraderna om det sociala arvet skär som en sågklinga rakt igenom varje trallande högerrefräng. Det är hårt, det är tungt och det bygger på erfrenheter. Och det är naturligtvis provocerande, att de i brechtiansk anda tycker det är bättre att (som de själva) råna en bank än att (som Carl Bildt) ”sälja själen till oljemiljardärer”.

Gå och rösta uppmanar de, och spelar mina fördomar ett spratt. Jag som trodde att såna som dom sket i allt.