Trots allt vad Göran Hägglund står för, kan jag inte låta bli att gilla honom. Han är trevlig, varm och full av humor, fick jag erfara när jag debattera mot honom  i Aftonbladet Kulturs monter på förra årets bokmässa – en monter som fylkades av den ”kulturelit” som Hägglund populistiskt gör till lede fi.

Undantaget politiken, gjorde han ett rätt hyggligt intryck också i SVT:s utfrågning – han känns mer pressad av telefonväkteriet som pågår just nu i P3:s Karlavagnen, under ledning av den otroligt coola Stina Wollter – men han är även slipad. Framför allt behärskar han de inskjutna bisatserna, de som plötsligt bara kommer, när han egentligen pratar om nåt annat. Svåra att bemöta, just för att de är bisatser, lyssnarna är koncentrerade på att få svar på dt huvudfrågan gällde.

En väl inrepeterad bisats är påståendet att sänkta skatter leder till fler jobb. Högeralliansen har sänkt skatterna i fyra år nu, utan att det har skapat nya jobb. Tvärtom, den svenska arbetslösheten tar sig mellankrigsproportioner. Och ändå gnuggar Hägglund in mantrat, att sänkta skatter skapar arbetstillfällen. Lögnen, för det är en lögn, blir ju inte mindre för att den nämns är en bisats. Eller för att den som yttrar den är kristen.