Expressen toppar i dag med ”Ohly i utspel i SVT: PAPPOR KAN AMMA MED BRÖSTPUMP”.

Nu är ju inte bröstpumpen direkt någon nyhet, nyheten är att Ohly vill ”tvinga” män att vara hemma med sina egna barn, det vill säga från det barnet är cirka sju-åtta månader. En ålder då inte ens WHO rekommenderar full amning. En ålder då barnet alltså äter små portioner mosad gegga, sitter upp, kanske har börjat krypa.

Amning är en känslig sak. Det är listigt att vända blicken från det självklara att båda föräldrarna bör ta del av ett barns utveckling, att den onda spiralen där män inte förutsätts vara föräldralediga och därför glider in på bättre jobb, medan kvinnor fortfarande får frågan om barn på anställningsintervjun. Den spiral som skapar både ojämlikhet på arbetsmarknaden och hemma.

För grejen med den där delade föräldraförsäkringen är ju inte vem som sköter matandet. Det är vilka som är delaktiga i en familj.

Och de allianspartier, framför allt kristdemokraterna, som nu positionerar sig som frihetliga – ”vi vill att alla ska bestämma själva” – ja, de har ganska många tvång. Tvånget att vara heterosexuell till exempel.

Familjepolitiken har aldrig förr varit så full av floskler om frihet. Om inte ordet bröstpump hade varit så fult hade jag skrivit en bröstpumpsdikt.