Kulturradions Marie Lundström, en av få som insett att poesi kan vara ett alldeles oslagbart samtalsämne, har gjort den hittills finaste och mest originella valbevakningen. I programmet Toppolitiker läser dikt (som sänds i P1 14.03 idag, med repris imorgon 18.15) låter hon representanter för de olika riksdagspartierna läsa Gunnar Ekelöfs En värld är varje människa.

Resultatet är oavbrutet intressant, från de olika sätten att placera betoningen i titeln (EN värld är varje människa, En VÄRLD är varje människa, En värld är varje MÄNNISKA etc) till vilka associationer dess bilder väcker (är ”ångaren” som närmar sig hot eller löfte?).  I en rimligare värld skulle politiker diskutera dikt i radion varje vecka. Inte för att synliggöra poesin, utan för att tydliggöra och berika politiken. 

Vilka som medverkar i Lundströms program säger väl någonting om de olika partiernas relation till skönlitteratur. Alliansens partiledare lyser med sin frånvaro. Antagligen har rådiga pressekreterare valt att skydda Reinfeldt  – mannen med väckarklocka och inget annat på nattygsbordet – och kompani från att göra bort sig.

Lena Adelsohn-Liljeroth uttrycker dock moderaternas människosyn väl. Dikten får henne att bland annat att undra om det inte är så att ”redan i befruktningsögonblicket ställs allt på sin spets och man blir den man blir”. En sådan individualdeterminism får så klart både strukturellt tänkande och fördelningspolitik att verka meningslöst.

Mona Sahlin framstår som den mest passionerade läsaren. Jag har nog aldrig någonsin gillat henne så mycket som i det här programmet. Hennes sätt att släpa rösten genom raderna framkallar en särskild svärta i Ekelöfs ord. Och hennes sätt att tala om denna en av hennes favoritdikter som ”ett blåmärke” man gång på gång behöver vidröra, för att komma i kontakt med ”sorgen som bara drabbar oss, drabbar oss” är klokt och vackert. I relation till poesi visar sig plötsligt Sahlins ovanliga oräddhet för det som är svårt. 

En politiskt nödvändig oräddhet, tänker jag.

Det är dags för en modig melankoliker att leda detta land.