”Suckar, suckar äro elementet,

i vars sköte Demiurgen andas”

Jag tänker på Stagnelius när jag lyssnar på den briljanta Katarina Gunnarssons reportage där hon följer Fredrik Reinfeldt till ett så kallat Nuevoprojekt i Eskilstuna. Arbetslösa ungdomar berättar för statsministern om hur projektet –  som riktar sig till arbetslösa mellan 18 och 29 som länge tagit emot ekonomiskt bistånd och har särskilda behov – räddat dem ur misär och gett dem nya möjligheter. De vittnar om stenhårda barndomar, miserabla skoltider, uppgivenhet. Men framför allt är de stolta över att de övervunnit sina skitvillkor, läst upp sina betyg, ryckt upp sig.

Reinfeldt suckar. Pustar. Suckar igen. Han lyssnar, men vill inte höra, och hans kropps sätt att släppa ut dessa Göran Persson-aktiga suckar förråder honom. 

Stagnelius skriver om makten att begära och tvånget att försaka. Reinfelt begär makten. Och tvingar andra att fortsätta försaka. Sällan har det märkts så väl som i det här programmet, i all stillsamhet kanske den viktigaste och mest avslöjande valbevakning jag tagit del av. Gå in på http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=1637  och hitta inslaget i högerkanten.