Karl Ove Knausgårds Min kamp (eller, som den så mycket vackrare, mer passande och mindre vitsigt, ska heta på tyska: Bleiben) innehåller inte bara referenser till olika verk av manliga författare och konstnärer. Huvudpersonens identitet blir till också med hjälp av popmusik, även den oftast framförd av män (vilket av någon anledning, troligen födsel och ohejdad slentrian, inte sticker i mina ögon på samma sätt som den övriga separatismen i huvudpersonens kanon).  Det handlar om en sorts lite deppig gammel-indie, kan man kanske säga: band som Tuxedomoon, My Bloody Valentine, The Clash, Sugarcubes med flera. Ni kan lyssna själva –  Thomas Olsson på LO-tidningen, som också skrivit en fin recension av Knausgårds verk, har varit generös och rolig nog att sammanställa en spotifylista med ett urval (Olssons favoriter, kanske?) av musiken ur Min kamp. Lyssna.