I dag skriver juristerna Johan Åkermark och Jens Lapidus i Dagens Nyheter om det svenska rättssamhällets röta med anledning av behandlingen av Julian Assange. De tar upp det de (och Assange) ser som problem: nämndemannasystemet, den i Sverige vanliga praxisen med lyckta dörrar, att Assange inte fått handlingar översatta, att häktningsförfarande – och längd – är märkliga i Sverige jämfört med andra länder.

Juridik är inte mitt hemmaämne. Men jag drar öronen åt mig när Lapidus och Åkermarks artikel inleds, och ges tyngd av, en för ett par veckor sedan publicerad undersökning: ”Nyligen presenterade den årliga undersökningen Juristbarometern sin statistik för 2011. Undersökningen genomförs bland cirka 9.000 jurister i Sverige och publiceras bland annat i tidskriften Legally Yours. Det kanske mest slående i årets resultat var att cirka en tredjedel av de tillfrågade juristerna håller med Julian Assange i hans kritik av det svenska rättssystemet.”

Oj, tänker man, 3000 jurister, det var tungt. Fast ”en tredjedel av de tillfrågade” är i själva verket inte så många. Tidningen Journalisten publicerade nyheten om undersökningen för ett par veckor sedan. Svarsfrekvensen var rätt låg, 24 %. Det är alltså en tredjedel av 24% av cirka 9000 som anser att Assange har rätt om det svenska rättssystemet.

Vanlig enkel matematik, kan man säga. Fram med miniräknaren: jag får det till 720 personer.

Det är intressant med undersökningar som får credd och uppmärksamhet trots att de minst sagt haltar, och debatter som initieras för att någon är känd, som Lapidus. Fast för mig är han inte känd som jurist utan som deckarsnickare, förvisso en god sådan. Deckare är fiktion. Som bygger på verklighet. Att hänvisa till Juristbarometern är lite tvärtom.