I dagens Expressen skriver Nils Forsberg om utnämningen av ny Överintendent för Nationalmuseum och Waldemarsudde. Berndt Arell heter mannen som ska leda båda institutionerna från och med nyår. Han har chefat på samtidskonstmuseer, som Akvarellmuseet och Kiasma. Han är också expert på Tom of Finland (vilket ju hade kunnat förgylla utställningen Lust & Last). Men hans tyngsta merit tycks vara stor erfarenhet av att skapa kontakter med näringslivet. Jag tror Forsberg har helt rätt i att det är ett tydligt uttryck för moderat kulturpolitik, men skulle ändå vilja nyansera lite.

Arell är ingen akademiker, det är sant (dock: han har trots allt en magisterexamen från Åbo). Frågan är om de akademiska meriterna verkligen är så användbara när det kommer till att leda museer. Det vill säga uteslutande akademiska meriter. Jag tvivlar, efter att ha sett hur det går. Det är faktiskt heller inte så många museichefer som är disputerade, vilket är extra komplicerat med tanke på att Nationalmuseum ju bedriver egen forskning. Men, och det och viktigt: alla museets verksamheter kan inte samlas i ett och samma grepp. Både Nationalmuseum och Waldemarsudde är dåliga på att renodla sina respektive verksamheter, i stället slirar man omkring lite hit och lite dit.

Om nu Berndt Arell är bra på att dra in pengar så får han väl göra det. Bara han har styrka nog att skapa en organisation som tar vara på den akademiska kompetensen. Och alla andra kompetenser som finns som inte har med finansiärer och sponsorer att göra. Sådan där kulturkompetens.