”Bakom den grekiska krisen ligger den uppblåsta offentliga sektorn” läser jag i dagens Svenska Dagbladet. I en faktarut

Förutom att det lilla ordet ”uppblåst” skämmer faktarutans förmenta objektivitet förklaras ingenstans exakt hur denna enorma offentliga sektor ser ut. Tele-, olje- och energibolag är delvis privatägda. Utgifterna för sjukvård ligger långt under Sveriges, den statliga skolan knäar med lärarbrist och ett otillräckligt antal utbildningsplatser. Till exempel tvingas en av fyra studenter att läsa sin högre utbildning utomlands. Offentliganställdas löner ligger långt under EU-snitt.

Förra året var det lögnerna om den låga pensionsåldern och de extra månadslönerna som valsade runt i medierna. Nu är det den ”uppblåsta” offentliga sektorn. I själva verket har Grekland gjort allting rätt ur nyliberal synvinkel. Sålt ut det offentliga och sänkt skatter. Nå, i de fall där skatt alls betalas. Det finns en enorm svart sektor i landet, allt från barer och restauranger med svartanställd arbetskraft till finansiell skatteflykt.

Grekland är nordeuropéernas rekreationsplats och tydligen är det svårt att respektera en nation och en befolkning som man förknippar med sol och bad. I veckan kastade demonstranter på Syntagmatorget i Athen, förutom gatsten, både yoghurt och apelsiner. Jag är frestad att ta till detsamma mot alla dessa redaktioner som mer eller mindre avsiktligt vinklar sin rapportering.