Listan på årets sommarpratare får mig inte hoppa högt av förvåning, men där finns ändå en skaplig räcka med namn som kommer att väcka min lusta att vara i närheten av en radio: Beate Grimsrud, Fredde Wadling, Ann Petrén, Sara Stridsberg, Pia Sundhage, Barbro Lindgren, Karl Ove Knausgård …

Det är väl bara Mark Levengood som irriterar i den blandade högen. Han är ju jämt på radion, varför ska han ockupera även det här programmet?  Jag är skittrött på att höra om hans morsa.

Av Leif Mannerström och Leif GW Persson förväntar jag mig prat om mat. Och av dokumentärfilmaren Fredrik Gertten vill jag höra hur han lyckades vinna ett tryckfrihetsmål mot den amerikanska bananfascisten Dole – han har skrivit om det här i Aftonbladet Kultur, men jag får aldrig nog av den historien.

Och så ljuvliga Martin Fröst, så klart, vars klarinett är en förutsättning att jag alls ska kunna skriva. Den här lilla notisen, till exempel, randade jag ihop till hans tolkning av Crusell, Klarinettkoncert nr 2, Ess-dur.