”En annan vänster, som inte flirtar med islamismen och som säger nej till kulurrelativismen, är den möjlig?” frågar författaren Fredrik Ekelund den franska journalisten Caroline Fourest i tidskriften Axess temanummer om mångkulturalism.

Frågan avtäcker den spöklika motståndare som tidskriften rider till storms mot: en vilsen vänster som i antirasistisk iver svassar för mullorna och blundar för hedersmord och slöjor.

Spöklika för att det är svårt att hitta bra exempel. Som Andreas Johansson Heinö faktiskt klargör i samma nummer har den mångkulturalistiska politiken i själva verket varit blygsam – typ hemspråksundervisning.
Därför sker en cirkelrörelse: Axess använder de onda muslimerna som slagträ mot multikultivänstern, men eftersom mångkulturalisterna inte åstadkommit så mycket, blir det bara muslimerna kvar i skamvrån.
Äntligen börjar det röra på sig, jublar nu högerextrema Nationell Idag: ”Axess har legat i framkant” i att lyfta fram den misslyckade integrationspolitiken, skriver man och anser att de riktiga rasisterna nu måste flytta fram positionerna för att inte bli omsprungna.

Visst, man kan ofrivilligt bli omkramad av folk man avskyr. Men de islamofobiska vindar som piskats upp av rasister i Europa pyser nu – via politiker som Merkel, Sarkozy och Cameron – in från kontinenten och omsätts i svensk finprosa i Axess.

Petter Larsson