Okej, jag vet, så många tävlar i att hylla dig, men det kan inte hjälpas, du är det första jag lyssnar på på årets  Way out west och du är ju riktigt fantastisk mest hela tiden.

Energin, den roliga robotdansen. Och framförallt: låtarna. Publiken är stor och du hänför den.

Visst, lite saggigt några gånger. Och Teddybears hemska ”Cobrastyle” behöver jag aldrig mer höra, men ändå.

Sviten ”Be mine”, ”Hang with me” och ”Every heartbeat” förlåter precis allt, inklusive att du och dina långhåriga musikerpolare trängde er före mig i kaffekön på Arlanda tidigare i dag.

Oisín Cantwell