Jag fattar att vikarierande kyrkoherde Madeleine Forsberg blev stressad när hon såg Way out wests presentationstext av Wu Lyf. Den börjar med ”Denna dödskult…” och slutar med ett koncist ”Heil Satan”. Hon säger till TT Spektra att utifrån vad som står på hemsidan så är bandet – som skulle ha spelat i Domkyrkan på fredag – ”inte lämpligt att ha i en kyrka”.

Det må hon tycka. Problemet är att när man går ut med kategoriska uttalanden som ”vi upplåter inte kyrkorummet till något som inte är förenligt med Svenska kyrkan”, blir man ett lätt byte för hyckleripoliser.

Hur förenligt med Svenska kyrkan är till exempel Jonathan Johanssons liggepos med textraden ”en hand i himlen, en hand nån annanstans”? Eller Den stora vilans antydda drogromantik och låttitel ”Voodoo”. Eller Me and my army, bandet där bland annat Andreas Kleerup ingår, inte direkt känd som moralens väktare.

Det är ett lågt resonemang, jag vet det, men det är ju det som är problemet med att sätta en gräns – man kommer vara tvungen att motivera den.