Jayhawks, detta fantastiska lilla amerikanska rockband, hade inte världens lättaste uppgift på Way out west. Att på lördagen öppna en av de stora scenerna och spela inför en loj publik som inte riktigt fattar vad den lyssnar på är inte helt idealiskt.

Men Gary Louris och Mark Olson, som återvänt till Jayhawks efter en soloutflykt, och deras kompisar är inte musikerna som deppar ihop bara för att de inte spelar i sin rätta miljö, inför 900 entusisaster på en klubb. Därtill är arbetsmoralen för hög – i stället för att ställa in då trummisen av familjeskäl tvingats flyga hem till USA ordnar de fram en norsk ersättare på ingen tid alls.

De bjuder ur hela sin katalog.  ”Blue”, ”Mrs Williams guitars”,  ”Take me with you when you go”, ”Bad Time”. Några av de nya låtarna från ett kommande album tyder dessutom på att jakten på den perfekta sången fortsätter.

Ok, vare sig Louris eller Olson har väl direkt samma utstrålning som Prince, men det är nog lika bra. Deras finstämnda kvalitetsrock och stämsånger skulle bara bli knasig av att belastas av den sortens magnetism.

Konserten är över på en föredömligt kort timme. Och visst finns det människor i publiken som fattar, även om de är skandalöst få.

Oisín Cantwell