1. Prince. Kanske inte fullt så magiskt som de riktiga recensenterna hävdar, men ändå totalt jävla skitbra. Kul också att ha varit på en konsert som redan mytologiseras. Har inte hänt mig sen jag var tonåring och såg Bob Marley på grönan och Springsteen på hovet.

2. Jayhawks. Högkvalitativ americana av världens bästa lilla band.

3. Pulp. Jarvis, så smart, så mycket entertainer. Bitvis glimrande, bitvis tråkigt. Låt oss ta det för vad det är.

4. Thåström. Sveriges enda rockstjärna. Årtionde ut och årtionde in. Men sluta banka på den där triangeln.

5.  Kanye West. Ok, rapparen har inte uppträtt än, men alla säger ju att han är så bra. De har säkert rätt. Själv är jag för dum för att fatta.

Oisín Cantwell