Gunilla Herlitz är chefredaktör för Dagens Nyheter tillika dess VD. Hon är styrelseordförande i Sydsvenskan och Dagens Industri. Bland annat. Hon är med andra ord en av Sveriges största makthavare och självklart en person som det finns anledning att uppmärksamma.

Det var alltså inte idén det var fel på, när Expressens Björn af Kleen gjorde entré som kulturredaktionens nya redaktionssekreterare med en intervju – eller var det menat som ett reportage? – där Gunilla Herlitz, i artikeln kallad ”Härföraren”, ställs i centrum. Det är själva utförandet som inte ger mig nån ro.

En större del av texten ägnar af Kleen åt att dra upp ”Härförarens” stamtavla – det är ju ändå af Kleen som håller i tangentbordet – därefter följer konstaterandet att Herlitz har mycket makt. Han ger dock inga exempel på vilka problem det medför. Kanske vågar han inte artikulera dem, och hoppas att läsaren sak vara införstådd nog att göra det själv.

Efter det får Herlitz uttrycka sin stora beundran för ägarfamiljens Jonas Bonnier.

Det känns, på ren svenska, jävligt klibbigt.

Sen läser jag texten en gång till och finner nånstans mellan raderna en antiintellektuell torped som skiter fullständigt både i journalistikens innehåll och den ”här” hon är satt att föra – vart?

Björn af Kleen ville nog ge läsarna ett sammansatt porträtt, men texten skelar och bekräftar hur svårt Bonnierkoncernen har att förhålla sig till sig själv. Slutsatsen är väl att den borde låta bli att ens försöka.

Åsa Linderborg