Ett av många småförlag på mässan

 

Boken är i kris sägs det.

Märks inte mycket av det på bokmässan.

Mitt intryck är att det aldrig givits ut så många böcker som nu. Med tanke på utbudet så känns det som att snart måste varannan svensk vara författare.

När jag strosar runt bland montrarna i den gigantiska mässhallen är det slående hur många små förlag som vuxit upp vilket är en paradox när jättarna Norstedts och Bonniers dominerar marknaden alltmer.

Hur kan de små förlagen överleva?

Jag får inga ordentliga svar men jag utgår ifrån att ingen i längden ger ut böcker om han/hon inte tjänar pengar på det. Förmodligen handlar det om att nischa in sig. Och att ny teknik gör att det aldrig tidigare varit så lätt att ge ut böcker. Kombinerat med att 95 procent av författarna tjänar väldigt lite pengar på sina böcker.

Däremot säger mängden böcker och förlag inget om kvaliteten eller mångfalden. Det är väldigt mycket matböcker, deckare och snygga presentböcker på bokmässan och rätt mycket mindre av samhällslitteratur.

Någon trycker senaste numret av tidskriften Axess i handen på mig. Där finns en tankvärd artikel av före detta förläggaren Per I. Gedin som menar att räknenissarna nu har tagit över förlagen.

Man satsar på sånt som säljer för stunden men få har längre tålamodet att försöka bygga upp ett författarskap. Att investera i en ny Pär Lagerkvist eller en ny Sven Delblanc.

Lagerkvist debuterade 1912 men det tog 18 böcker och 20 år innan han slog igenom och blev en kassako.

Wolfgang Hansson