Tranströmer och trafiken
avDet första jag tänker på är inte träd eller snö eller himlarna, utan trafiken.
Jag vet ingen annan svensk poet som skrivit så mycket och så levande om bilen.
Att väcka bilen om morgonen. Att nästan krocka med bilen. Vindrutetorkarna fram och tillbaka.
Asfalten. Motorvägar och landsvägar.
Ett sorts poetiskt soundtrack till färden.