Jag trodde jag skulle vara förberedd idag. Så mycket nyskriven svensk litteratur som jag har läst – kan det finnas nån bok som inte silats genom mina ögon?!

Jorå. Jag har knappt läst nån av titlarna på listan. Amanda Svensson har jag läst (inte min påse alls), Bengt Ohlsson har jag läst (nja, men ändå en av hans bättre). Tomas Bannerhed Korparna ligger på skrivbordet, den har jag längtat efter att få tid till. Elisabeth Åsbrink har jag också läst (bra), liksom Johan Svedjedals Spektrum (Ja!).

Jag saknar ett par av mina vänner (Jenny Tunedal och Anneli Jordahl), men det ska jag självklart inte skriva.

I sakprosaklassen fattas Gunilla Thorgrens Ottar och kärleken.

Men framför allt lyser Kjell Johanssons Det var inte jag med sin frånvaro, den fjärde delen i ett av de viktigaste romanprojekten vi har på svenska språket (Huset vid Flon 1997, Sjön utan namn 2003, Rummet under golvet 2006). Utan att ifrågasätta nån pristagare, borde Kjell Johnasson fått priset för länge sen, flera gånger om. 

Vill man lyfta fram en författare som fått saker och ting att hända med språket, kan man nämna Jens Lapidus.

Det finns fler namn och titlar. Återkommer.