Svenska bönder kunde knappast haft en bättre jordbruksminister än Eskil Erlandsson. Vid snart sagt varje sammanvägning av motstridiga viljor landar ministern i försvar av branschintressena. När de ansätts av samvetsömma djurrättsaktivster och veterinärer som saknar insikt i jordbrukets ekonomiska realiteter eller av slemma danskar, tyskar, och polacker kan de lita på att Erlandsson står upp för konkurrenskraften.

Systematisk grym minkuppfödning? Marginella justeringar av burmått. Utfiskning av Östersjön? Öka torskkvoterna. Avslöjanden om griskannibalism och vanskötsel? Ja, jo, det är nog beklagliga undantag.

Sina fyra minkpälsar i betyg har han under året förtjänat genom att trotsa riksdagen och i just konkurrenskraftens namn lyckas skjuta upp förbudet mot obedövad kastrering av griskultingar till 2017. Tillsammans med dåvarande miljöminister Andreas Carlgren kokade han också ihop ett sätt att gå runt EU:s kritik av vargjakten genom att döpa om den till skyddsjakt. Och så har han pytsat in 90 miljoner i statssubventioner till slakterierna – så de har råd med veterinärkontroller utan att nalla på vinsten.

Petter Larsson