Pär Ströms nya bok Mansförbjudet (utgiven som en book on demand) handlar om diskriminering av män och pojkar, och är en katalog av olika insatser avsedda att stödja flickor och kvinnor. Eftersom det finns till exempel stöd för misshandlade kvinnor men inte för misshandlade män drar Ström slutsatsen att män här är utsatta för diskriminering. Det är debatt på en mycket irriterande, närsynt, detaljnivå.

Ett bra exempel ur Ströms intellektuella universum är hans analys av det faktum att ”pojkflicka” ses positivt medan ”flickpojke” knappt ens finns som ord och femininitet hos pojkar ses negativt. Detta skulle jag som feminist tolka som att respekten för manlighet tyvärr är så mycket större – vilket alltså skapar den paradoxala situationen att kvinnor oftast har ett utrymme för överskridande, medan män och pojkar tvingas hårdare in i mallen.

Denna höga status för manliga egenskaper och beteenden är något feminister i de flesta läger försöker bekämpa. Men för Pär Ström är det alltså en diskrimineringsfråga. Ett annat exempel ur hans bok är simtider och simskolor för flickor och kvinnor. Diskriminering, ropar Ström. Men det faktum att många flickor från muslimska familjer inte får bada tillsammans med pojkar, vad gör man åt det? Struntar i dem? Tvingar föräldrarna att ändra sig? Pär Ström har inga svar på detta och det beror på att han heller inte ställer några frågor till sitt material. Det är bristen på frågor, sammanhang och analys som gör hans bok meningslös, både som seriöst debattinlägg och som kunskapsbank.

Pär Ströms syn på diskriminering skulle med ett aktuellt ord kunna kallas bokstavstroende. Han bryr sig nämligen inte alls om strukturer, utan bara om det han kan läsa sig till. Och då är det bokstavligen läsa, inte fundera.

Jag har nu ägnat denna bok ett par timmar av mitt liv. Det vore fint att få dem tillbaka. Eller är jag diskriminerad av tiden?