I dagens Göteborgs-Posten efterlyses, i en osignerad ledare, att muslimer i väst höjer sina röster mot det eskalerande våldet i Egypten, Libyen, Jemen. Våld som eventuellt utslösts av den muslimhatande film som fått medieutrymme i dagarna. I går mejlade redaktionen för SvT Debatt en svensk muslim, Amanj Aziz, och frågade om han ville vara med och debattera utifrån frågeställningen ”varför är muslimer så lättkränkta?”

Jag tänker mig att det är svårt att höja rösten på de premisserna. Att det är lika förkastligt att kräva höjda muslimska röster nu, som det var att kräva svenska judars ställningstagande när Israel anföll Gaza. Varför ska människor som är i minoritet och inte har med saken att göra alltid servera majoritetssamhället de åsikter som avkrävs dem?

Ingen ber kristna över hela världen om avståndstagande uttalanden när abortkliniker sätts i brand, eller när påven än en gång vävt in några stänk homofobi i något tal. Det är förstås för att kristenheten sammanfaller med den vita, liberala, normen. Nå. Allt detta är självklarheter.

Men jag vill ändå passa på att ta avstånd från den rödhårige prins Harrys alla excesser. Han har inget med oss andra rödhåriga att göra.

Och sedan hoppas jag ju förstås att alla som någonsin arbetat på Göteborgs-Posten nu höjer sina röster och tar gemensamt avstånd från dess antiliberala ledarredaktion. Eller kanske alla i hela Göteborg förresten.

PS. Göteborgs-Postens ledarredaktion har nu gjort en pudel. Den var ytterst välkommen. DS