Filmen Call girl klipps om, meddelar Dagens Nyheter. Det är resultatet av en uppgörelse med familjen Palme. Scenen med sexköpet på hotellrummet tas bort.

Jag vet inte vem som stått för mest sensationsmakeri i fallet Call girl. Manusförfattaren som låter en fiktiv statsminister säga samma saker som den högst verklige Olof Palme sagt? Skribenter på olika håll som inte kunnat slita sig från dessa tecken från den verkliga historien? Eller kanske guldbaggejuryn som nominerade filmen till en rad baggar, vilket provocerade enstaka filmkritiker, vilket ledde till ännu mer upprörda texter?

Klart är att drevet fungerade så bra, att väldigt många människor har åsikter om filmen utan att ha sett den. Det är ett gott betyg. Åt ett drev vill säga, inte åt kritiken eller journalistiken. Pyrrhus hade känt igen sig.

Olof Palme hade en riktig renässans under hösten. Dokumentärfilmen följdes av Call girl-debatten, där solidariteten med familjen vägde tyngre än själva filmens huvudsakliga tema, flickornas väg in i prostitutionen, mörkläggningen, den instängda världen av mansmakt. Sedan kom ännu mer fiktion: den sömniga tv-serien om Palmemordet.

Det var antagligen onödigt att blanda in så många kända historiska fakta, en sorts historiska praliner (för människor födda före 1970). Samtidigt kan jag förstå frestelsen när det ska jagas tidsfärg. Palmes repliker, framträdanden och tal har ju blivit symboler för stora delar av 1970- och 80-talet. Det är ofrånkomligt men i det här fallet förödande. Så antagligen är det lilla klippet det bästa som händer filmen.

Nu sitter ju alla arga skribenter, de som hävdat att Palme-anknytningen har lagt sig i vägen, och är redo att skriva om filmens egentliga ämne.

Eller?