I Göteborg planeras det för fullt att byggas en ny arena som ska ersätta det slitna Scandinavium. Känns det igen? Arenasjukan går som en böldpest genom landet. Visst handlar det om pengar, om förhoppningar att arenan i sig ska sätta en massa hjul i rullning. Om manifestationer av inflytande, om möjlighet att samla massor.

Arenabyggen kostar, och lönar sig kanske i längden (även om jag tvivlar). Framför allt driver de kultur och sport i en riktning som inte känns helt sund.

Den nya multiarenan föreslås byggas där Valhallabadet nu ligger. Göteborgs enda centrala simhall och hem för massor av människor som vill motionera, tävla, lära sig simma, softa i det romerska badet. Valhalla är nästan den enda byggnaden med själ i området. Otur för badhuset att det råkar ligga där Göteborgs styre fått för sig att skapa ett ”evenemangsstråk”: en serie stora byggnader för storskalig konsumtion av kultur och sport. Liseberg, Mässan, Scandinavium, Bergakungen, Ullevi. Och polishuset. Och den obegripliga rondellen Korsvägen.

Göteborgs evenemangsstråk är egentligen en tämligen död plats, mätt med medborgarmått. Kanske är Valhallabadet det enda som lever.

Nu förslås ett nytt bad byggas i frihamnsområdet. Att i stället bygga en ny arena i den delen av staden verkar inte falla de tjänstemän in som nu lagt förslaget om rivning av Valhalla.

Det hela är inget mindre än en skandal.

I Dagens Nyheter skriver Ola Andersson initierat om flytten av Kiruna. Det är ingen stad, skriver Andersson, utan ett brukssamhälle som tillkom för gruvans skull – därför måste man flytta när gruvan expanderar.

Är Göteborg en stad? Eller fortfarande en lekstuga för driftiga entreprenörer?