Konstbegrepp är hala små ålar. Det de flesta skulle kalla konst nu, var inte konst för ett par decennier sedan. Det som inte är konst nu, kommer att vara det i framtiden. Och tvärtom såklart.

Det institutionella konstbegreppet, skapat av George Dickie för fyra decennier sedan, har ingen riktig konkurrent. I all sin skenbara enkelhet är det genialiskt, eftersom det är avgränsande och har en inbyggd förmåga till förändring. Konst är det som konstvärlden anser vara konst.

Det finns så klart massor att invända mot detta, men eftersom det här är en bloggpost (dessutom skriven av en fortfarande semestermjuk hjärna) och inte en konstteoretisk artikelserie stannar jag där.

I Svenska Dagbladet är Sam Sundberg arg på detta konstbegrepp. Eller så är han arg på hur det används. Han konstaterar att spel självklart är konst och att bara konservativa konstkritiker förnekar detta.

Jag förstår hur spel kan ses som en interaktiv form av konst, en relationell konceptuell konst vars hela innebörd är beroende av betraktaren/spelaren. För mig är alltså valfritt skjutspel en mer stillastående konst än för en som kan spela bättre.

Resonemanget har fog för sig. Konstbegreppet ser ut att tänjas. Och bestämmer man sig för att det bara är en konservativ konstvärld som spjärnar emot, så stämmer det.

Men det är hur som helst inte konstbegreppet i sig som är konservativt. Både spel och reklam kan uppfattas som konst, men vad vinner vi på att visuella fenomen som inte visas i konstsammanhang kallas just konst?

Varför, kort sagt, måste allt vara konst för att räknas? För att jämna ut hierarkierna? Men resultatet skulle ju bli en nivellering utan dess like.

En god sak skulle emellertid komma ut av det hela: begreppet ”konsthatare” skulle, liksom mycket annat, förlora sin innebörd.

I Gävle har ett visst ståhej uppstått sedan en sådan ”konsthatare”, Lars Thorsell, gått konstrunda med intendenten Anna Livion Ingvarsson, på Arbetarbladets initiativ.

Sedan Thorsell kritiserat allt han såg försökte Niclas Bornegrim (M) plocka billiga politiska poäng genom att föreslå flytt av konstverket Priapos trädgård. En rosa jeep passar nämligen bättre utanför högskolan där de ändå håller på med hbt-frågor, menar Bornegrim.

Kanske spelvärlden klarar sig bättre utan en sådan svans av hat och klåfingrighet. Eller så går vi en fantastisk framtid till mötes, där konsten finns överallt på riktigt.