Nyheten att Babybjörns grundare Björn Jakobson, vd på den egna skapelsen konsthallen Artipelag, hotar med löneavdrag för smutsiga skor är inte så helt oväntad. Artipelag är en kombination av monument över Jakobson själv och en ”gåva” till de stockholmare som har råd med resa och inträde. Ett personligt projekt med en hel del prestige inbakat.

När personal är timanställd är den också sårbar, och de vittnesmål om en hård företagskultur som i dag publiceras i Dagens Nyheter talar naturligtvis emot Jakobsons uppgift att mejlet om skorna bara var ett skämt. En vd skämtar inte med maktlös personal, eller rättare sagt en vd som gör det använder humor som härskarteknik.

Babybjörn byggdes upp i en helt annan tid, då fasta anställningar var normen och innan någon hade hört ordet bemanningshelvete. Kanske har Björn Jakobson kunnat skämta och skoja genom åren men inte förstått att de han skojar med nu befinner sig längre bort från hans egen värld.

Artipelag bygger på idén om konsten som ett vackert smycke, som kan upplevas och avnjutas på ungefär samma sätt som mat och natur. Att arbeta med denna förströelse måste då också vara njutbart, en ynnest. Kanske är konstvärldens prekariat, de timanställda, den nya motsvarigheten till sjukvårdens Florence Nightingale-logik: du får jobba med det mest fantastiska som finns, så bråka inte om dina villkor och putsa skorna, för fan.