När de konstnärsdrivna gallerierna startade en egen mässa som svar på den flashigare och tydligare kommersiella Market, var det i ett par rum på Konstnärshuset, Mini-market. Det var roligt och uppkäftigt. Nybyggarandan följde med till Kulturhuset och de senaste årens stora Supermarket.

Supermarket slutade vara underdog och motmässa för flera år sedan, och i år finns tvillingmässan Market inte längre på plats. Den kommer att öppna på Liljevalchs efter Vårsalongen, i början av april.

Supermarket som ensam herre på täppan, hur fungerar då det?

Ja, under gårdagkvällens öppning fungerade det utmärkt förstås. Ingen splittring, inga jämförelser, en känsla av att vara på rätt plats. Och en känsla av att, jaha, jag är på en konstmässa. För Supermarket har blivit en institution, och som sådan får den finna sig i att inte längre betraktas som busig och uppstickande, utan som en händelse som föregåtts av andra liknande händelser och kommer att följas av flera.

Innehållsmässigt är det mesta sig likt. Det som syns och sticker ut prioriteras av de flesta. I Candylands monter pågår en sorts new age-mässa, Nationalgalleriet satsar på att starta missnöjesparti mot allt. Tegen 2 gestaltar det kommande bokprojektet om Snövit och sanningens vansinne. Konstverket, som landade mitt i terrorismskräckens mörkaste tid, fyller tio år i år och tillbakablicken ger, oväntat, en känsla av att debatten trots allt blivit mer sansad. Kanske är det ett önsketänkande.

Mässa är marknad, och i sina stunder känns Supermarket som en kreativ blandning av Kivik (inte nedsättande menat), gallerirunda och pågående workshop i okänt ämne. Det handlar inte i första hand om försäljning av artefakter, förstås, utan om idéskapande, lobbande, varumärkes- och nätverksbyggande. I sista sekunden ringer utställare och vill puffa för sina montrar.

Det är psykologiskt banalt men ofrånkomligt. Det enda verk som riktigt griper tag gömmer sig längst in i ett stillsamt hörn. AllArtNow, ett oberoende galleri i Damaskus, visar två konstnärers verk. På golvet ett skrin med brev från exilen till staden Damaskus, en bit bort på väggen märkliga tecknade människoskepnader. Så stilla, så sorgset och ändå det bästa med hela Supermarket: här möts vi, ändå.