I söndags gick konstnären Maximo Caminero in på en Ai Wei Wei-utställning på Perez Art Museum Miami, tog upp en vas från golvet, blev tillsagd av vakten och släppte sedan vasen, som gick i tusen stycken.

Protesten, eller om man kan kalla den aktionen, riktade sig mot att museet inte visar konst av de lokala konstnärerna, utan satsar allt på internationellt kända konstnärer av den globetrottertyp som syns på de flesta biennaler, konsthallar och museer världen över.

Caminero riskerar ett tämligen strängt straff (vasens värde sägs vara 1 miljon dollar) och har bara kommenterat att han ska göra ett uttalande senare under dagen (tisdag). Men om det som hittills kommit fram stämmer, är han bara en i raden av förgäves protesterande konstnärer verksamma utanför den väl definierade globala samtidskonstens ram. Han målar i en sorts andlig, surrealistisk tradition och sägs knyta an till en äldre kultur i Dominikanska republiken, där han är född.

Alldeles intill Ai Wei Weis Colored Vases visas på utställningen fototriptyken Dropping a Han Dynasty Urn (1995), ett välkänt verk där konstnären just tappar en värdefull vas (vars skärvor också hör till verket).

Att Maximo Caminero samtidigt både förstör och parafraserar Ai Wei Weis konst är nästan för bra. I stället för att, som Ai, rikta en städad men aggressiv handling mot en nationell symbol och värdefull artefakt, går Caminero rakt in i ett uppburet konstnärskap och använder dess egna metoder. Inte främst för att skada konstnärens verk, utan för att skada museet.

Eftersom Camineros protest har detta citerande drag, skulle det kunna ses som en performance, ett konstverk i sig. Till skillnad från de attacker som utförts och utförs mot konst som av någon anledning provocerar (exemplen är otaliga), är detta vasdroppande mer i fas med när Vladimir Umanets i oktober 2012 saboterade en Mark Rothko-målning på Tate Modern. Umanets har grundat sin egen rörelse, yellowismen, enligt vilken konsten bör överges och i stället levas – och omskapas i sann duchampsk anda.

Yellowismen krockar också den med helt vanlig rättsskipning. Umanets dömdes till två års fängelse. Rothko-målningen tog ett och ett halvt år att renovera. Och Caminero lär inte komma undan han heller. När konstens värde har blivit så svindlande högt även i pengar räknat finns inte riktigt utrymme att appropriera och bygga vidare på andras idéer och konstverk.