Tidigare i höstas tryckte vi Republikanska föreningens blankett för utträde ur monarkin, utformad av konstnären Carl Johan de Geer. Flera hundra skickade in sin ansökan till Republikanska föreningen, som idag överlämnade en stadig bunt till Konstitutionsutskottets ordförande Peter Eriksson.
Blanketten finns att ladda ner på Republikanska föreningens hemsida.
2012 ägnar vi oss åt gerillabroderi. Varje dag får vi ett nytt kuvert med dukar från läsare. Det är grovt, knäppt, roligt, obegripligt, fräckt, stenhårt, ömsint.
Skicka ditt broderi till:
Aftonbladet Kultur
105 18 Stockholm
Några av dukarna har vi till försäljning. Priset är 200 kronor, pengarna sätts in på Reportrar utan gränsers konto 5567-3918, till stöd för Martin Schibbye och Johan Persson.
Årets första gerillabroderi har just köpts av Eva Franchell på ledarredaktionen.
Läs mer här
Martin Schibbye och Johan Persson, fängslade sedan den 1 juli 2011, ansöker om nåd. Det betyder i praktiken att de erkänner sig skyldiga till ett brott – terrorism – som de inte har begått.
Det är det enda rimliga, och ett djupt mänskligt beslut, att inte överklaga en dom som formulerats på politiska grunder och därför aldrig skulle gå att ändra.
Martin Schibbye är 31 år och Johan Persson 29. De har sina livs kanske viktigaste år just framför sig. Om de benådas kommer de förhoppningsvis hem till sommaren – och kan fortsätta sitt journalistarbete om Lundingruppen och Carl Bildt.
Åsa Linderborg
Det finns en man som heter Sune Ervanius, som mejlar mig en gång om dan, ibland flera gånger om dan. Nedan ett exempel på dagens brev. Nån som vet hur man ska svara?
I helgen påstod Moderaterna att de alltid har kämpat för ANC. Det kom lite som en överraskning för alla oss som på 1980-talet samlade in pengar till Isolera Sydafrika Kommittén. Ungmoderaterna var inte med. De gick förbi. Gapskrattade eller skrev att vi var kommunister som stödde terrorister (läs Martin Aagård i dag).
Efter påståendet att moderaterna är de svartas vän, kom ytterligare en ny uppgift: Sofia Arkelsten hävdar att det var Moderaterna som införde den allmänna rösträtten.
Vad kommer här näst?
Att det var Arvid Lindman som byggde alla Folkets Hus?
Att det var unghögern som blev beskjuten i Ådalen?
Att det var Gösta Bohman som blev avlyssnad av IB?
Jag trodde jag skulle vara förberedd idag. Så mycket nyskriven svensk litteratur som jag har läst – kan det finnas nån bok som inte silats genom mina ögon?!
Jorå. Jag har knappt läst nån av titlarna på listan. Amanda Svensson har jag läst (inte min påse alls), Bengt Ohlsson har jag läst (nja, men ändå en av hans bättre). Tomas Bannerhed Korparna ligger på skrivbordet, den har jag längtat efter att få tid till. Elisabeth Åsbrink har jag också läst (bra), liksom Johan Svedjedals Spektrum (Ja!).
Jag saknar ett par av mina vänner (Jenny Tunedal och Anneli Jordahl), men det ska jag självklart inte skriva.
I sakprosaklassen fattas Gunilla Thorgrens Ottar och kärleken.
Men framför allt lyser Kjell Johanssons Det var inte jag med sin frånvaro, den fjärde delen i ett av de viktigaste romanprojekten vi har på svenska språket (Huset vid Flon 1997, Sjön utan namn 2003, Rummet under golvet 2006). Utan att ifrågasätta nån pristagare, borde Kjell Johnasson fått priset för länge sen, flera gånger om.
Vill man lyfta fram en författare som fått saker och ting att hända med språket, kan man nämna Jens Lapidus.
Det finns fler namn och titlar. Återkommer.
Författarskapet då?
Författarskapet då?
Svenska Akademien har en hemsida som inte gör nåt väsen av sig. Det kan vara skönt att gå in där ibland, och låta ögonen vila från allt det gapiga, stressiga och fula som ständigt försöker tränga sig fram på nätet.
I går meddelade man utan några åthävor att Tomas Riad efterträder Birgitta Trotzig på stol nr 6.
Tomas Riad är, upplyser Svenska Akademien, född 1959 och professor i nordiska språk. Han har varit verksam vid Stanford University, universitetet i Vilnius och har gästforskat vid universitetet i Saint-Denis, Paris.
Jag har ingen kännedom om Tomas Riads språkforskning, men han är alldeles säkert duglig på sin nya post. Valet ökar dock den dominans av språkvårdare och skönlitterära författare som förtar idén att Svenska Akademien ska samla representanter från alla konstformer.
Vi väntar fortfarande på en stadsbyggnadsplanerare, en musiker, en konstnär, en filmare … och så klart en intellektuell jurist.
Bokmässan är över för den här gången.
Tack till ALICE EGGERS som gjorde mässprogrammet och materialade med allt annat.
Tack till konstnärsparet BARBRO WESTLING och PETER JOHANSSON som återigen begåvade Aftonbladet med årets mest besökta konstverk – den här gången en knallgul monter.
Tack till ALLA GÄSTER som pratade, läste och debatterade i montern.
Tack till Ulrika Stahre och Martin Aagård som skötte den förbannade tekniken.
Tack till Jenny Tunedal, Petter Larsson, Malin Krutmeijer, Athena Farrokhzad, Alice Eggers och David Nyman som skötte montern – även på tider när jag borde stått där.
Tack till Pernilla Ericson bloggade, twittrade och kvittrade inne på damtoaletten – enda platsen på mässan som inte låg i skugga.
Tack till alla MÄSSDELTAGARE som gjorde Aftonbladets monter till en levande mötesplats.
Montermästare: Peter Johansson och Barbro Westling
Lars Vilks och Göran Greider
Martin Aagård och Natalia Kazmierska
PO Enquist, på födelsedagen (född 1934)
Sveriges Televison och Sveriges Radio på besök: Eva Beckman och Marie Lundström (den senare Axel Liffner-pristagare)
Robert Laul och Alex Schulman
Pernilla Eriksson
Henrik Schyffert och Fredrik Lindström i en ljus och fräsch monter.
Bilden alla talar om. (Fotograf: Åsa Linderborg)
Mitt emot mig sitter Martin Aagård och lägger ut artiklar på nätet, och bredvid honom sitter Ulrika Stahre. Tillsammans har de kreerat, som det heter på nysvenska, vår alldeles egna app: Aftonbladet Kultur.
Om ett par timmar går vi ombord på tåget som ska ta oss till Göteborg och Bokmässan, på vägen hämtar vi upp Jenny Tunedal i Katrineholm.
Vår monter är som vanligt gjord av konstnärerna Peter Johansson och Barbro Westling. Mässans alla andra montrar kreeras av PR-byrårer och annat löst skräp – varför de i stort sett ser lika dana ut – men vår är alltså ett konstverk. Sverige mest besökta konstverk, rent utav.
Som vanligt vet vi på kulturredaktionen inte i förväg hur montern ser ut, vi har bara fått en skiss. Av den går att utläsa montern i år är gul med sneda väggar och lutande bänkar; tyskt 20-tal möter Lustiga huset.
Det är säkert mässans ballaste monter, det brukar det vara, men jag saknar redan nu den där soffan i beigerosa plysch som Johansson och Westling brukar ge oss. I den brukar vi vårda den huvudvärk som oförklarligt alltid drabbar oss när vi är i Göteborg, och i den brukar vi placera våra gäster – Jan Guillou, Nina Hemmingsson, Henrik Schyffert och Fredrik Lindström etcetera – i väntan på att scenen ska bli deras.
Bredvid mig här på redaktionen sitter Helena Bergstrand och Lars Sjöstedt. De stannar hemma för att se till att kultursidorna inte ska svaja lika mycket som montern.
Åsa Linderborg
Här hittar du Aftonbladets monterprogram