Inlägg av Ulrika Stahre

Ren matematik

av Ulrika Stahre

I dag publicerade Dagens Nyheter en analys av valresultatet, med den vid det här laget snart helt inklubbade slutsatsen att Socialdemokraterna förlorade röster på att samarbeta med V. Och på att inte vilja driva ungefär samma politik som Alliansen, en minst sagt märklig slutsats.

Räknenissarna på United Minds måste ha lagt ner mycket arbete på att pumpa upp sitt lilla urval, 15 personer, vilket Mikael Färnbo visar i ett räkneexempel på Dagens Arena.

Hur var det Carl Bildt sa på nittiotalet? ”Det är bara ren matematik”. Fast då handlade det om något annat.

Stockholmsvyer

av Ulrika Stahre

Utanför vårt fönster här på redaktionen ovanpå Globens köpcentrum byggs det för fullt. Eller ja, egentligen rivs det mest, och sprängs. De barackliknande enplansbyggnaderna som rymd en och annan bilbutik har försvunnit, tillsammans med cykelvägar och en skogsdunge. Plats ges för ett av Stockholms skrytbyggen, en ny arena. Den ska ersätta Söderstadion – och förhoppningsvis ska här spelas allsvensk fotboll men det vet ju ingen hur det blir.

Ännu längre bort från oss vajar nu vita lakan och andra tygbitar från fönstren hos dem som bor utmed Nynäsvägen. De har tröttnat och det förstår jag.

För medan Stockholms stad drömmer om arenor, stora motorleder och så småningom en och annan lägenhet har boende vid en av de mest trafikerade lederna väntat och väntat på överdäckning eller åtminstone riktiga bullerplank. Nu i valtider lovar samtliga partier åtgärder, såklart. Men det blå styret i Stockholm har haft fyra år på sig att göra – ingenting.

Annat är det längre in i Gamla Enskede. Villorna ligger skyddade från oljud och avgaser, höga plank mot Enskedevägen skapar nästan en gated community-känsla. Idyllisch. Och provocerande.

Varför? – Därför?

av Ulrika Stahre

Här på kulturbloggen gillar vi när det sägs något viktigt. Särskilt när det också sägs bra.

I går var det Rödgrön fest i Kungsträdgården i Stockholm och till talarskaran hörde Stellan Skarsgård. Han siktade in sig på den gemensamma ägandet, på utförsäljningar som inte motiveras med något annat än att de är bra för de betyder frihet, för staten är dålig, för att för att. För att därför. Därför tjänar enskilda individer och företag storkovan och de flesta blir utan.

Skarsgård kan tala. Men lyssna också till klockorna som dånar. Pampigt värre.

default-2.jpg

Strunt på strunt

av Ulrika Stahre

Moderaternas webbsajt laddar snabbast, meddelar TT. Ännu en pseudonyhet i valtider, fullt jämförbar med ”politiska kommentarer” om vem som rör sig mest naturligt, skrattar ärligast och svarar utan att darra på stämman.

Ju tunnare budskap desto snabbare laddning, kanske. Innehåll och form i skön förening.

 

Vänd dig om

av Ulrika Stahre

Äntligen har det dykt upp en rolig och smart valfilm. Fast utan partibeteckning förstås.

Bonnie Tylers Total Eclipse of the Heart har förvandlats till en låt om förenad kamp – klasskamp, könskamp, queerkamp – vilket ju fortfarande är kontroversiellt.

default.jpg

Själv gillar jag titeln Gråt allians av vårt hat mest av allt. Känslostark så det förslår (precis som låten i sin originalversion) och med den mjuka gråten som en balans mot hatet.

Total Eclipse of the Heart kanske inte är världens bästa låt. Men den är rolig. Särskilt i den bokstavliga versionen.

 

default-1.jpg

Den ofrivillige turisten

av Ulrika Stahre

Fram till den 26 september visas på Galleri Flach+Thulin i Stockholm en fin liten utställning om att tvingas resa. Inte som flyktingen eller asylsökanden, utan som den man som var urtypen för en av det sena 1800-talets många nu utdöda diagnoser: Albert Dadas. Han var en patologisk turist. Bara han hörde talas om en plats drevs han av ett inre tvång att resa dit. Oftast gick han bara iväg. Runt i Frankrike på resor han senare knappt kunde minnas.

Konstnären Johan Furåker arbetade med detta tema till sitt avgångsprojekt på Malmö konsthögskola, och vidareutvecklar konceptet på olika sätt i olika sammanhang. Flach+Thulin visar en ganska begränsad utställning, mest bestående av små oljemålningar, som denna, Transitory.

furåker.jpg

Främlingskapet är överväldigande. Ljuset, människorna, den drömska renheten. Furåker närmar sig blicken hos den som inte deltar, inget vet, bara registrerar och nästan redan lämnar den plats han nått.

Jag vet inte vad som suger in mig i Furåkers projekt. Drömmen om resandet, det helt ansvarslösa tillståndet. Eller nyfikenheten på särlingen Dadas. Eller bara melankolin som ligger och pyr i den där blicken på det annorlunda, på den nya platsen. Så utbytbar mot miljoner andra platser.

Att lägga sig i

av Ulrika Stahre

Expressen toppar i dag med ”Ohly i utspel i SVT: PAPPOR KAN AMMA MED BRÖSTPUMP”.

Nu är ju inte bröstpumpen direkt någon nyhet, nyheten är att Ohly vill ”tvinga” män att vara hemma med sina egna barn, det vill säga från det barnet är cirka sju-åtta månader. En ålder då inte ens WHO rekommenderar full amning. En ålder då barnet alltså äter små portioner mosad gegga, sitter upp, kanske har börjat krypa.

Amning är en känslig sak. Det är listigt att vända blicken från det självklara att båda föräldrarna bör ta del av ett barns utveckling, att den onda spiralen där män inte förutsätts vara föräldralediga och därför glider in på bättre jobb, medan kvinnor fortfarande får frågan om barn på anställningsintervjun. Den spiral som skapar både ojämlikhet på arbetsmarknaden och hemma.

För grejen med den där delade föräldraförsäkringen är ju inte vem som sköter matandet. Det är vilka som är delaktiga i en familj.

Och de allianspartier, framför allt kristdemokraterna, som nu positionerar sig som frihetliga – ”vi vill att alla ska bestämma själva” – ja, de har ganska många tvång. Tvånget att vara heterosexuell till exempel.

Familjepolitiken har aldrig förr varit så full av floskler om frihet. Om inte ordet bröstpump hade varit så fult hade jag skrivit en bröstpumpsdikt.

Stockholms kassa business

av Ulrika Stahre

Jag är en notoriskt dålig affärskvinna. Jag köper dyrt, törs aldrig pruta. Rostiga bilar, hackande tomgång, läckande motorer. Inget har riktigt fått mig att köpslå med priset. När jag senare säljer rear jag ut, skamset.

Det är jag inte ensam om.

Borgarna i Stockholms stadshus har ägnat den senaste mandatperioden åt ett fett säljande. Allt ska bort. Bostadsfastigheter, förskolor, vårdcentraler.

För säkerhets skull har man sett till att hålla låga priser. För det är ett välkänt faktum, att ju mer bråttom man har, desto lägre pris.

Nu har socialdemokraterna i Stockholm sammanställt Stockholmsrean, en karta över utförsäljningarna och det skamligt låga priserna. Socialdemokraterna, ja. De har ju också sålt ett och annat.

Men de kampanjar enormt bra. Och kartan är ett memento över en av de största provokationerna i Stockholm. Att det som byggts med gemensamma pengar mer eller mindre skänks bort.

Jag tar åtminstone ansvar för mina dåliga affärer.

Radion rättar

av Ulrika Stahre

Vi fick ett svar från radion som vi i brist på tidningsplats publicerar här:

 

Under rubriken ”Konstmusik – då byter radion kanal” skriver Magnus Ringgren i fredagens Aftonbladet om hur programmet ”Tyst musik” på tisdagskvällen avbröts och ersattes av ”betydligt högljuddare klassiska hits”.

Ringgrens slutsats är att ”tekniska polisen haffade avantgardet” – och ja, det ligger något i det!

”Kalejdoskop – Tyst musik” av och med frilansaren David Linnros stoppades (och ersattes med klassiska hits!) sedan P2-sändarna larmat att det blivit tyst i radio. Den låga volymen var själva idén med programmet som bjöd verk av tonsättarna Bernhard Günther och Radu Malfatti. Men det begrep elektroniken inte. Programmet kunde inte heller i repriseras dagen därpå eftersom Sveriges Radios ljuddatabas och analoga styrsändare inte klarar av att sända dynamisk musik med längre tysta partier. T ex skulle John Cages kändaste verk ”4’33” idag inte kunna sändas i P2 – utan särskild larmbevakning!

I en månad framåt kan man dock höra det avbrutna programmet ”Tyst musik” via SR-webben där det finns för efterlyssning.

Ringgren påstår f ö att ”radions web tycks fortfarande ha semester” och att ”detaljer om vad som skulle ha spelats häromkvällen” saknas. Fel. All info, spellistor och även kommentarstråden med lyssnarreaktioner på det avbrutna programmet finns här.

Per Gulbrandsen, Exekutiv producent på Kalejdoskop

När Public Service tappar taget

av Ulrika Stahre

Från Jenny Lindahl kom denna text som vi gärna publicerar här.

 

Jag har transkriberat hela den absurda Aktuellt-intervjun från 3 juni. Det här är inte direkt det enda övertrampet från medierna under veckan, men ett bra exempel. Mattias Gardell som varit med om en gigantisk världshändelse, som bara dagar innan spekulerades var död, eftersom Israel vägrade lämna besked om honom och Edda Manga till svenska ambassadens personal, och som kommer till Stockholm, klädd i vad han fått med sig från Israeliskt fängelse, får inte någon möjlighet att berätta vad han varit med om. Istället blir det så här, bara några timmar efter att de sista svenskarna som var med i Ship to Gazas konvoj kommit hem:

— Idag kom de hem, svenskarna som var med på båten där nio sköts till döds. Mattias Gardell med oss i studion. Men hur fredliga var egentligen aktivisterna själva?

Så introduceras inslaget i Aktuellts 21-sändning den 3 juni, Det är Lennart Persson som i studion intervjuar Mattias Gardell.

L: Ja idag kom alltså de två svenskar som var med på fartyget Marvi Marmara, där nio aktvister sköts till döds av Isralelisk militär, de kom hem till Sverige igen. Och en av dem är alltså Mattias Gardell, religionshistoriker, och du fanns alltså ombord på detta fartyg. Men om du nu ser tillbaka på det som hända för tre och ett halvt dygn sedan, är det någon som du tycker att ni kunde ha gjort annorlunda?

M: Det är svårt att säga vad det skulle kunna vara. Vi försökte vara så noggranna som möjligt, så öppna och redovisa vilka vi var och vad som fanns i våran last. Lasten hade ju inspekterats enligt de regelverk som gäller, av internationellt godkända inspektörer. Vad som fanns var publicerat och är allmän kännedom. Vi hade dessutom för säkerhets skull filmat lasten så alla skulle vara säkra på att det inte fanns något annat än den last vi då sa att vi förde med oss. Det vill säga cement, avsaltningsanläggningar, sjukvårdutrustning, medicinsk utrustning, medel till återuppbyggnad. Passagerarlistan var också väl känd. När folk gick in så är det som att gå in på en flygplats. Man screenade alla mycket noggrant, och folk blev avplockade sina nagelsaxar och sånt de hade för att det inte skulle finnas…

L: Och ändå blev det sss..

M: … några vapen ombord

L: …och ändå blev det som det blev här?

M: Det blev som det blev, och möjligen skulle man kunna tänka så här att, vi fick en fråga från det spanska utrikesministeriet om vi skulle kunna tänka oss en FN-inspektion på öppet hav, och då sa vi javisst, självklart…

L: Mmm

M: ..välkomna, och möjligen hade man kunnat tänka att man hade kunnat ropa på en…

L: Mmm

M: …FN-inspektion. Men vi förväntade oss ju att…

L: Mmm

M: …vi skulle…det var ju alltså en fredlig, humanitär hjälpinsats till ett område som under…

L: …vi kan s…

M: …flera år…

L: …vi kan se bilder här Mattias, jag vet inte om du har sett de här bilderna som rullats över världen du ser här (Aktuellt visar filmen från IDF) och det här får ju då kritik…

M: …hehe, mm.

L: …framförallt från Israeliskt håll för. Vad säger du? Är det fredsaktivister som agerar här? Som slår här med järnrör? (Som bakgrundsbild i studion, stillbild från filmen på en i besättningen som höjer en pinne i attack, inringad med gul penna av IDF)

M: Ja alltså det här var ju ett överlagt militärt anfall där man satte in elittränade kommandosoldater, specialister på att döda. Man använde 14 militära båtar…

L: Mmm

M: …apachehelikoptrar..

L: Aa, men..

M: …attackdykare..

L: aa, men var det här…

M: …lyssna…

L: …men var det här icke-våld?

M: …som på 105 sjömil ute på internationellt vatten angriper en humanitär hjälpinsats, så att vem står för våldet?

L: mm

M: vem hade vapnena? Det var en av de här två parterna som kom beväpnade med uzis, med pistoler, sköt skarpladdat, det är en sida som har mördat nio personer, så att om man då tänker så här att: försök översätta det. Att en väpnad grupp ligister bryter sig in i ditt hem, och med vapenmakt hotar ditt barn och din familj. Skulle du försöka skydda dig?

L: mm

M: Skulle du gripa vad du har för att försöka skydda…

L: mm

M: …och värna din familj

L: okej, jag förstår din logik här. Vi ska bara höra vad den israeliska ambassadören, Benny Dagan, säger om det som har hänt.

Inspelat inslag med Benny Dagan:

Benny Dagan: De gick till hårt angrepp på våra soldater. Allt finns på film. En hel del visades också på svensk tv, så folk kan själv avgöra vad som hände. Vi tvingades använsa våld för att försvara våra soldater – en rättighet vi har enligt internationell lag.

Aktuellt: Vittnen säger att soldaterna började skjuta redan på väg ner mot fartyget, och att de siktade mot huvudena. Vad säger du om det?

Benny Dagan: Vissa som påstår det såg det inte med egna ögon. Något de själva medger. Antingen ljuger de, eller så har de andra motiv att säga så. Mister Gardell sa själv att han inte bevittnade nåt sånt. Ibland berättar folk som varit på en helt annan båt alla möjliga historier om vad som hände på det turkiska skeppet. Men det finns en objektiv dokumentation av händelserna: bilderna som har visats, och vad som synts på fartygets övervakningskameror, vilket alltså inte är våra bilder. Bilderna visar sanningen så att folk kan se själva, tveklöst, att det inte var vi som började med våldet, utan de andra.

L: Ja, vad svarar du på det. Var det ni som attackerade dem?

M: Var det vi som anföll den israeliska…

L: Ja.

M: …militärflottan?…

L: Ja, vad säger du själv?

M: …med våran last av cement?…

L: Ja vad säger du?

M: …och avsaltningsanläggningar?..

L: Han menar ju det – att det var ju ni som attackerade dem?

M: Ja, men det är ju alldeles uppenbart att det var den militära flottan som angrep oss och bordade oss. Vi angrep inte den israeliska flottan.

L: Såg ni…

M: …vi försökte inte borda deras fartyg…

L: Mattias Gardell men såg du det med egna ögon?

M: …men vänta:

L: Men såg du det med egna ögon, som han säger. Såg du någonting av det här med egna ögon när man slår med järnrör?

M: Ja, precis som han hänvisade till så fanns det ju övervakningskameror som visade…

L: Ja, men såg du det med egna ögon?…

M: …allt som hände…

L: …Såg du själv?

M: Men lyssna nu…

L: Nä men jag ville bara fråga dig: såg du själv?

M: Jag såg inte allt. Det var natt…

L: …okej…

M: …Anfallet började 4.10 på morgonen.

L: …Mmm…

M: Jag bevittnade många…

L: …Ja…

M: …händelser, det börjar med att man slänger upp gasgranater…

L: …Jag förstår det…

M: …man börjar med såna här…

L: …Ja…

M: …sprängbomber som spränger ut massvis med kulor överallt…

L: …okej, men…

M: …så det var ju en våldsam militär attack…

L: …okej…

M: …på en humanitär hjälpinsats…

L: …jag vill bara att du svarar på…

M: …så att det är väldigt, väldigt viktigt att förstå att det finns en sida som är angriparen och en annan sida som är försvararen…

L: …okej…

M: Ambass…

L: Du, vi s….

M: …adören säger att…

L: …ja…

M: …de israeliska soldaterna var tvungna att försvara sig mot det våld som ”aktivisterna” som man…

L: …ja… M: …kallar dem, tillgrep.

L: Mm.

M: Men det var ju…

L: Okej, vi har hört det.

M. …men det var ju akivisterna…

L: …ja, vi har hört att du säger…

M: …som var tvungna att försvara sig mot de israeliska soldaterna som angrep våran båt, vi hoppade inte på israelerna…

L: …okej, vi kan, vi kan…

M: …Israel…

L: Vi kommer tillbaka till dig Mattias…

M: …fff…

L: Ja, vänta lite grann bara.

M: …får jag bara…

L: Nej, nej, nu ska vi göra så här att vi frågar om det här…vem Ship to Gaza samarbetade med. En av organisationerna sägs ju ha kopplingar till islamistisk väpnad kamp.

Inspelat reportage, Aktuelltreporter: Det fanns ingen anledning att misstro någon av alla de aktivister som fanns på fartygen som svenska Ship to Gaza samarbetade med. Ingen anledning att tro att de någonsin tidigare hade tagit till våld. Så tänkte i alla fall Ulf Carmesund som var med på en av båtarna. Intervju med Ulf Carmesund

Aktuellt: Kan det ha varit någon som har varit våldsam utan att du vet om det?

Ulf Carmesund: Alltså jag vet inte vad du heller gjorde i går kväll. Du kan ha gjort alla möjliga hemska saker mot din man. Och om du frågar mig om det kan ha vart så, så skulle jag svara nej, för jag tror du är en trevlig person. Och det var samma sak med de jag umgicks med innan båten gick iväg.

Aktuellt: Naivt? Ja kanske. För det är en komplicerad bild som växer fram av den turkiska medarrangören, IHH, humanitära biståndsfonden. På Ship to Gazas svenska hemsida kan man läsa att den är en människorättsorganisation. Men IHH ifrågasätts alltmer, även om ledaren idag ville att det skulle handla om annat.

Bülent Yildirim, ordförande IHH: Vi använde inte vapnen som vi tog ifrån dem. Istället gav vi dem sjukvård och vatten.

Aktuellt: Men enligt flera forskare är inte IHH särskilt fredligt, utan stödjer väpnad kamp.

Magnus Norell, Terrorexpert: Den är en turkisk islamistisk biståndsorganisation som har funnits sen -92. Samtidigt som man också stöder islamistiska organisationer även väpnade, som Hamas. De har sen ganska lång tid täta förbindelser med Hamas. Det är en av Hamas viktigaste externa fund raisers. Det är inget man försöker dölja eller försöker att mörka på nåt sätt. Man har alltid varit väldigt tydlig med att man i kamp för muslimer överallt, i en krissituation, och det definierar man ju på olika sätt, så ingår det också en väpnad del.

Aktuellt: Å andra sidan finns välgörenhetsarbetet, världen runt. Organisationen får mycket pengar från donatorer i Turkiet, och även stöd från den turkiska regeringen. Bara båten Mavi Marmara, plus last, var värd 70-80 miljoner kronor.

Magnus Norell, Terrorexpert: Mycket socialt arbete, mycket biståndsarbete i krishärdar, det kan vara kigszoner, det kan vara naturkatastrofer. Stödet till Hamas i det här fallet då, eller tidigare när man jobbade med en del andra jihadistiska organisationer, utesluter inte på något sätt att man jobbar aktivt socialt.

Aktuellt: Och så är det de här bilderna från båtens övervakningskamera, som israeliska militären har släppt. En grupp aktivister verkar förbereda sig för den israeliska attacken. Men om de tillhör IHH vet vi förstås inte.

Tillbaka i Studion:

L: Ja, vad säger du Mattias Gardell om IHH?

M: Ja, dels kan man väl säga att det de här övervakningskamerorna visar en försvarsberedskap mot en attack som kommer, och som det också syntes så fanns det inga vapen. Och precis som det sades här också så fråntog man ett par israeliska soldater deras vapen, och man valde att kasta dem i havet.

L: Mmm

M: Istället – hade det varit en Bruce Willis-film, så hade man snurrat runt på golvet och skjutit alla som anföll…

L: Mmm

M: …och vi hade hejat på dem, men det gjorde man inte.

L: Men du är inte tveksam till att ni har lierat er med en organisation som är beredd att ta till våld?

M: Alltså IHH har väldigt tydligt gått ut med att den hjälpsändningen som man kom med till Gaza, inte gick till Hamas, utan till det civila samhället. Att man inte lägger sig i de inbördes strider som finns i Palestina…

L: Man ställer ju också upp till…

M: …utan att det måste vara upp till den palestinska befolkningen själva. IHH var också den organisation som var först att nå Haiti till exempel. Man bedriver en verksamhet i 143 länder. Turkiets konstitution tillåter inte islamistiska organisationer att existera. Hade Turkiet bedömt den här organisationen som en terroristbefrämjande islamistorganisation, som Norell påstår att den är, så hade den kriminaliserats för länge sen, och det har den inte.

L: Okej, tack så mycket Mattias Gardell för att du kom hit. Vi ska säga det också att FN:s säkerhetsråd vill att det görs en opartisk utredning om vad som hände vid dödsskjutningarna utanför Gazas kust häromdan.

 

Sida 10 av 14