Min utsikt. Ständigt och överallt.

Hann inte blogga nåt direkt efter Rihannas premiär i Belfast.
Hon var sen. Väldigt sen.
Till slut ersattes vågen som rullade fram över arenan med frustrerade burop.
Och efter konserten…
Rihanna slutade spela klockan ett på natten svensk tid. Och en gammal norrlänning har nog aldrig tidigare sprungit genom Belfast lika fort. Inte med en lika vild och stirrig blick.
Skulle randa låtlista och lång recension och helst lämna allt fem minuter innan jag var tillbaka på hotellet.
Kanske märks i dagens blaska. Är inte helt säker på låtlistan, till exempel. Kan ha blivit nåt fel.
Hur konserten var?
Jag hörde ett fan som beundrade Rihannas hår i alla fall.
Men musiken och showen och helheten, utöver håret?
Jag har sett bättre. Recensionen finns i den akustiska upplagan av Aftonbladet i dag (på papper). Den läggs även ut på nätet lite senare.
Hur Belfast var?
Ingen aning. Titta på fotot här ovan. Det är min utsikt i alla städer jag besöker.
Nu säger jag god morgon och går och lägger mig.