Lars blundar i Göteborg. Foto: Johanna Wallin/Rockfoto

GÖTEBORG. Lars Winnerbäck med ett litet band i en mindre lokal?
Det är bra för musiken.
Ungefär om att skära fram en finare filé ur ett slarvigt slaktat köttstycke.

Det är svårt att beskriva stämningen på en Lars Winnerbäck-konsert.
Jag har försökt många gånger förut.
Men publiken sitter som på nålar.
Och den här gången anstränger sig publiken verkligen för att inte överrösta sin blyge favorit.
De vill sjunga allsång som en huliganklack. De vill ställa sig upp och jubla. De vill klappa i takt till korna kommer hem och biter bonden i röven.
Men den nya höstturnén är en nedtonad affär där Winnerbäck skalar av sina låtar med hjälp av tre andra musiker, däribland Johan Persson på klaviatur och gitarr.
Genom att bara använda en trumpet eller ett dragspel eller en cello blir melodier och texter som annars dränks av elektriska gitarrer tydligare.
Och balladen ”Om du lämnade mig nu” låter plötsligt som vinjetten till tv-serien ”Spanarna på Hill Street”.
Jag tvivlar på att de som köpt biljetter till den utsålda turnén – det finns bara plåtar kvar till konserter i Norge och Danmark – blir besvikna.
Lars Winnerbäck presenterar också fyra nya låtar – ”Vem som helst blues”, ”Ett slags liv”, ”Utkast till ett brev” och ”Hosianna”. Mot slutet av den sista känns det nästan som att Winnerbäck tänker brista ut i psalmen ”Hosianna, Davids soooon…”. Men han låter bli.
Annars är det mesta sig likt.
I ”Hugger i sten” och ”Jag får liksom ingen ordning” och avslutande ”Elden” blir Winnerbäck en sorts ofrivillig publikdomptör. Publiken kan inte hålla sig längre och förenas i ett vrål som får stolarna att skaka.
Och mellansnacket? Tja. Winnerbäck kryddar faktiskt sina knapphändiga monologer med ett par torra men effektiva skämt.
– Jag har gjort så många turnépremiärer i Göteborg nu, säger han. När jag åker hit blir jag skakig redan i Borås. Men jag börjar vänja mig nu.
Lars gör en konstpaus och kliar sig i håret.
– Med skakigheten, alltså. Inte Borås.
Läs recensionen av konserten i tidningen i morgon.

Låtlista
1. Vem som helst blues (ny låt)
2. Faller
3. Över gränsen
4. Jag har väntat på ett regn
5. Min älskling har ett hjärta av snö
6. Stockholms kyss
7. Hjärter dams sista sång (Lars Winnerbäck solo)
8. Från kylan in i värmen (Lars Winnerbäck solo)
9. Hugger i sten (Lars Winnerbäck solo)
10. Ett slags liv (ny låt)
11. Om du lämnade mig nu
12. Söndermarken
13. Hosianna (ny låt)
14. Järnvägsspår
15. Kom ihåg mig

Extranummer
16. Utkast till ett brev (ny låt)
17. Jag får liksom ingen ordning

Extranummer 2
18. Elegi
19. Elden

Här kan ni se Lars Winnerbäck: Göteborg 17-20/9, Köpenhamn 22/9, Malmö 23–25/9, Bergen 27-28/9, Oslo 29-1/10, Umeå 6-8/10, Stockholm 9-12/10.

”Lasse”. Foto: Carolina Byrmo

GÖTEBORG. Inget är litet med Lars Winnerbäck.
I kväll inleder han en ny höstturné på Konserthuset i Göteborg.
Han spelar med liten sättning – att den är akustisk är en ingen vild gissning – och uppträder på mindre lokaler än vanligt. Om nu exempelvis Cirkus i Stockholm, som har en kapacitet på drygt 1800 personer, kan betraktas som ”mindre” är en annan diskussion.
Idén till turnén föddes när Winnerbäck nyligen gjorde pyttesmå, exklusiva konserter för inbjudna fans. Engångsföreteelsen fungerade över förväntan, gav mersmak och har nu vuxit till den aktuella turnén.
Enligt ett pressmeddelande ska det vara enkelt och avskalat, naket och rått.
Men det finns inget litet eller blygsamt med Winnerbäcks karriär längre. Han gör 21 spelningar i Sverige, Norge och Danmark. Alla utom två är slutsålda.
Och den här turnén kommer, precis som resten av Winnerbäcks omåttligt populära karriär, som från ingenstans.
Lars Winnerbäck har ingen nya skiva att sälja. Ingen kokbok, singel eller dvd heller, för den delen.
Han syns i princip aldrig i media, ändå är intresset för hans person och musik en ständigt växande snöboll som rullar över allt motstånd.
The Arks sista konsert i kväll blir säkert ett spektakulärt avsked. Men hösten 2011 misstänker jag att Lars Winnerbäck kan vara Sveriges största artist. Kent och Håkan Hellström och Robyn och Veronica Maggio får ursäkta.
I sin recension av Melissa Horns senaste album skriver musikjournalisten Jan Gradvall att vår tids rädsla för allvar, ett begrepp som regissören Roy Andersson myntade, bytts mot vår tids längtan efter allvar.
I den förklaringen av Melissa Horns popularitet ryms även Lars Winnerbäck.
Horn och Winnerbäck är motsatsen till Shakespears berömda titel ”Mycket väsen för ingenting”.
De är ”Så lite väsen som möjligt för ganska mycket”.
Det mest högljudda och rubrikvänliga som Lars Winnerbäck släppt de senaste åren är en mening i ett brev som publicerades på hans hemsida i våras:
”Vårens vagina står vidöppen!”
Lasse såg med andra ord fram mot våren.
Men nu är det höst.
En rapport om hur spelningen var, inklusive låtlista, publiceras här i bloggen efter konserten i kväll.