Aftonbladets glamourösa liv. Håkan Steen har skrivkramp på en säng i Hultsfred, sommaren 2011.

Aftonbladets team i Hultsfred: Nina Johansson, Sandra Wejbro, Håkan Steen, Crille Diesel och jag.

Vi åt frukost på hotell Hulingen i morse.

Jag berättade om en mardröm jag haft i natt.

Efteråt muttrade Håkan Steen:

– Du läser alldeles för mycket böcker om monster och andra fantasier.

– Nu låter du som min pappa, svarade jag.

– Ja, någon måste ju inta den hållningen här, sa Steen.

Det blev tyst.

Jag försökte lätta upp stämningen genom att, åter igen, be församlingen att berätta om sina liv.

– Jag är inte hungrig längre, sa Sandra Wejbro.

– Inte jag heller, sa Nina Johansson.

Crille Diesel kikade igenom festivalens spelschema och undrade:

– Melissa Horn? Är inte det ett berg?

Det blev tyst igen.

Det är grått i Hultsfred. Det vankas regn.

Nå hej.

Meningen är att jag ska blogga här från och med nu. Om muppar och mavericks. Så gott jag nu kan.

Det här är en sorts premiär. Med tanke på mitt yrke (huvudsakligen rockkritiker) skriver jag det första inlägget på en passade tid (klockan två på natten).

Behövs inga stora ord eller en grandios presentation. Det är alldeles för sent för det nu, och dessutom ska jag upp och åka bil till Dalarna okristligt tidigt. Vi kör bara.

Har precis varit på festivalen Where The Action Is i Göteborg. Jag såg framför allt Coldplay. Det var en ganska färglös upplevelse, tyvärr.

Efter att ha lämnat recensionen hade jag och mina kära kollegor, Håkan Steen och Jocke Persson, rådslag i Aftonbladets lägenhet. Vi satt i köket och försökte klura ut vilka konserter som ska plussas under Peace And Love-festivalen i Borlänge. Det tog ett tag.

Alla tyckte det kändes rätt märkligt att diskutera Foreigner år 2011. Alla var överens om att Vietcong Pornsürfers borde vara givna i tidningen, om inte annat för namnets skull.Och Håkan Steen kunde inte sluta äta Robert Lauls kvarglömda godis. Under tiden sov resten av Sverige och drömde om Måns Zelmerlöws förväntade allsångssuccé.

Återkommer när vi är framme i Borlänge.

Eller ”Bolange”, som Jay-Z kallade staden i fjol.