(Krönika publicerad i Nöjesbladet, 5/8, 2011)

Måste man älska New York för att skriva om musik i Aftonbladet?
Kan verka så ibland. 
Men jag svarar med en motfråga: 
Är man människa om man inte gillar New York?

På tåget. 
”Hässleholm, nästa. Nästa Hässleholm” säger de i högtalarna.
Men så länge jag har hörlurarna på känns det som att jag rullar in mot Penn Station, New York. 
Jag lyssnar på den briljanta samlingen ”Watch the closing doors: a history of New York’s musical melting pot vol. 1, 1945–59”. Det är första volymen i ett stort projekt där brittiska musikjournalisten Kris Needs, med benägen assistans av bland andra Martin Rev från Suicide, försöker ta ett helhetsgrepp över musikkulturen som fått världens bästa stad att pulsera från 40-talet och fram till i dag. Tanken är att ge ut sex dubbelskivor. 
Det finns otaliga på temat New York. Men de flesta lyfter fram en genre i taget. Jazz. Hiphop. Punk. Doowop. I ”Watch the closing doors” ska allt få plats samtidigt. 
Kris Needs vill ha Pete Seeger och Louis Armstrong på samma album. Han försöker fånga känslan som en vän beskrev efter att ha promenerat i stadsdelen Bronx. Olika typer av musik strömmade ut ur varenda öppen dörr. 
Att lyssna på ”Watch the closing doors” är som att gå kors och tvärs genom ett svunnet och svartvitt Manhattan. Från morgonpendlarna i tunnelbanan (Duke Ellingtons ”Take the ’A’ train”) till gathörnen i Harlem (The Five Satins ”In the still of the night”), via en lunch i Central Park (Billie Holidays ”Autumn in New York”) och vidare ut i natten på hippa jazzklubbar downtown (Thelonious Monks ”Brilliant corners”) och poesiuppläsningar i The Village (Allen Ginsbergs ”Howl”).
Samlingen passar en tid där spellistor blivit viktigare än traditionella cd-skivor perfekt. Kris Needs har lagt ner stor möda på att hitta rätt vibe genom en noggrann låtordning. När slitna klassiker placeras i ett nytt sammanhang – mellan två andra, mer oväntade låtar – blir de som nya igen. 
Kris Needs har även skrivit ett tjockt texthäfte som inte finns på Spotify där han förklarar sina tankar och val. Han bevisar en gammal sanning. Musik utan en bra story är inte värd att lyssna på. 
Och det är aldrig för sent att upptäcka en av jazzhistoriens vackraste och mest sublima ballader – Charles Mingus ”Goodbye pork pie hat”.

(slut)

”Watch the closing doors” finns på Spotify. Klicka här.

Kris Needs projekt har även en egen hemsida.