Världen kommer gå under.

Om det är de flesta överens om. Framför allt på film.

Frågan är bara hur?

Tidsandan brukar bestämma vad som tar livet av mänskligheten. Och 2013 återvänder en nygammal fiende  – robotar.

Då har Steven Spielbergs version av Daniel H. Wilsons roman ”Robopocalypse” premiär.

”Robocalypse” försöker besvara en återkommande filosofisk fråga – vad ska maskiner som kan tänka själva och har en betydligt högre intelligens än den mänskliga hjärnan med oss, homo sapiens, till? Allt enligt Darwins devis ”survival of the fittest” (starkast överlever).

Kommer sådana robotar att hjälpa oss? Eller utrota människan på en skala som Hitler inte ens kunde drömma om?

I ”Robocalypse” kryssar maskinerna för alternativ två.

Intrigen känns igen från ”Terminator”-filmerna. ”Robopocalypse” jämförs också med författaren Michael Crichton, som skrev förlagan till ”Jurassic park”.

Precis som hos Crichton gör Daniel H. Wilson nagelbitare om ny teknik.

Har precis börjat läsa ”Robopocalypse”. De första kapitlen är lovande. Det brukar vara så med thrillers. Mycket krut läggs på att dra in läsaren i historien.

Om sedan samma läsare är nöjd efter ungefär 400 sidor är en helt annan sak.

Återkommer.