Vår tambur. Det är mina gummistövlar nere till vänster. Foto: Reuters.

God eftermiddag.

Här kommer en till rapport från ett hotellrum i Hultsfred.

Jag och Håkan Steen sitter och pratar. Vi pratar ganska mycket när vi umgås. Ungefär som ett gammalt gift par som inte ligger med varandra längre.

Steen hade just lite ångest över att han ofta missar upprepningar i sina texter. Han använde ”vinner ny mark” tre gånger i en färsk krönika, till exempel. Det diskuterade vi ett tag. Jag har samma problem när recensioner ska lämnas blixtsnabbt. Undrar hur många ”vanliga dödliga” som märker sånt?

Under frukosten, som egentligen var en lunch, tyckte Steen att jag skrivit min bästa mening på flera år. Jag säger inte vilken. Det är förmätet. Men jag blev orimligt glad. Steen skrattade i alla fall i flera minuter. Jag trodde att han skulle bryta revbenet. Jag gick och hämtade saft, vände och gick tillbaka och Steen skrattade fortfarande.Vi är nog övertrötta. I’m not worthy.

Våra kollegor är redan på området och rapporterar om att det är lite folk på Paper och att vissa sångare är heta.

Spännande.

Det är över huvud taget olidligt spännande just nu.

Kommer det vara nåt folk på området i dag? I går var det glest. Och fortsätter regnet? Just nu tornar nya moln upp sig på himlen. Först såg bomullsjättarna ut som skurar. Nu har molnen ändrat skepnad till ”ihållande”. Och kommer Morrissey i morgon?

Nu får folk som drabbades av Mozzers inställda spelning i Helsingborg gå på Hultsfred gratis som kompensation. Berättar Steen.

Spännande, det med.

Ja, det finns gott om plats här. Ingen behöver trängas.