19. ”Empty room” (vinylsingel, 2011)

Det finns många tomma rum i pophistorien. Gary Moore hade ett. Sanna Nielsen marknadsförde framgångsrikt ett omöblerat rum i Melodifestivalen 2008. Queensrÿche sjöng om ”My empty room”. Death Cab For Cutie bidrar med ”My heart is an empty room”. Listan är lång.
I år, på singeln ”Acoustic nightmare” som såldes på den akustiska soloturnén, löser även Ryan medlemskort till ”Empty room”-klubben.Verserna skulle få Jackson Browne att fråga efter en näsduk. Melodin är det vackraste Ryan Adams har skrivit sedan albumet ”Easy tiger”.

18. ”A kiss before I go” (2005)

2005 släppte Ryan Adams tre skivor, dubbeln ”Cold roses”, ”Jacksonville city nights” och ”29”. Det var en sorts comeback. Karriären hade trampat luft i några år. Det är långa bussresor mellan ljuspunkterna på albumen ”Rock n roll” och ”Love is hell 1–2”.
2005 presterades även nya kompbandet The Cardinals på skiva. Gruppen signalerade starten för Ryans andra storhetsperiod som soloartist. De blev lika viktiga för Ryan Adams sound som Crazy Horse för Neil Young. Eller The Bad Seeds för Nick Cave.
Musiken på ”Jacksonville city nights”, titeln syftar på Adams födelsestad, är lika country som ett potatisland. Speciellt i inledningsspåret ”A kiss before I go”. Refrängen är ett recept för lyckade avsked:
En shot. En öl. Och en kyss.

17. ”Goodnight Rose” (2007)

Ryan Adams är fenomenal på öppningslåtar.
”To be young (is to be sad, is to be high”” på ”Heartbreaker”. ”New York, New York” på ”Gold”. ”A kiss before I go” på ”Jacksonville city nights”. Och ”Goodnight Rose” på ”Easy tiger”.
Skivan ”Easy tiger” är över huvud taget bland det aboslut bästa Ryan Adams gjort. Jag har arbetskollegor som på allvar tycker att samtliga låtar borde finnas på listan. Och jag säger egentligen inte emot.
Jag och min storebror såg turnén efter ”Easy tiger” på Chinateatern i Stockholm.
Mellan låtarna betedde sig Ryan som vanligt. Han muttrade, kliade sig i kalufsen, suckade när han behövde byta instrument, klagade på medhörningen och ljudet i allmänhet och förlämpade publiken. Konserten avbröts i en kvart på grund av tekniska problem och belysningen hade glömt betala elräkningen. The Cardinals var, för det mesta, bara några mörka silhuetter på scen. Det var fantastiskt.
För när en låt väl startade, något som ibland kändes högst osäkert, gick stämningen från disträ till kompakt koncentration på två sekunder. Jag minns framför allt en ”The rescue blues” där Ryan sjöng ner publiken i skorna och rakt genom golvet. Neal Casals stämsång, ingen manlig röst har passat Ryans bättre, bör också nämnas.
Efteråt var ett par av mina yngre vänner missnöjda. Vi kan kalla dem för Peter Ottsjö och Ronnie Sandahl. De stod utanför i regnet och rökte och svor. De köpte biljett för att höra ”La Cienega just smiled” och ”Oh my sweet Carolina”, men i över två och en halv timme ignorerade Ryan i stort sett materialet från ”Heartbreaker” och ”Gold”.
Jag och brorsan log i mjugg. Vi är båda överens om att, exempelvis, ”Easy tiger” är precis lika bra som Ryans uttjatade debutalbum. Vi fick valuta för pengarna redan i första låten – ”Goodnight Rose”. Och när vi kom hem fortsatte vi att spela ”Goodnight Rose” på stereon tills DN dunsade in genom brevinkastet.

16. ”Tiny dancer” (cover, 2002)

Ryan Adams har, precis som alla anständiga artister, gjort mängder av covers. Några av de mest lyckade var tillsammans med Elton John.
De uppträdde på ”CMT Crossroads”, en tv-show där två olika artister eller grupper möts och spelar varandras låtar. Elton John har länge beundrat Ryans musik. Han har sagt att ”Heartbreaker” fick honom att spela in skivan ”Songs from the West Coast” från 2001.
Elton gjorde utmärkta versioner av ”La Cienega just smiled” och ”Oh my sweet Carolina” på ”CMT Crossroads”. Men Ryans ”Tiny Dancer”, som fick ett andra liv tack vare filmen ”Almost famous”, stal showen.
Elton John presenterar den för publiken med en blygsam underdrift:
– See if you know this one…

Bonuscovers

Ryan och Emmylou Harris i Gram Parsons ”Return of the grievous angel”.

Whiskeytown gör Johnny Cashs ”I still miss someone”.

Ryan spelar Oasis ”Wonderwall”. Utsökt liveversion från 2000.