Daniel Wiklund får kicken av Åtvidaberg efter tre allsvenska omgångar.

0–2 borta mot ÖSK, oturliga 0–1 hemma mot Gefle och så en bedrövlig insats och 0–4 i underkant borta mot HBK i söndags.

Klubbens ordförande Jan Svensson i dagens pressmeddelande: ”Orsaken till detta beslut är vår bedömning att Daniel Wiklund hittills inte lyckats skapa de förutsättningar som krävs för att på bästa sätt klara allsvenskt spel.”

Är det den enda anledning till att Wiklund får lämna är det ett häpnadsväckande exempel på avsaknad självinsikt. Vem tror Åtvid att man är? En klubb som ska mäta sig med Chelsea? Ursäkta men den verkligheten försvann för mer än 35 år sedan.

Klubben saknar pengar för att spela i allsvenskan, klubben saknar en vettig allsvenska hemmaarena och av vad jag såg på plats i Halmstad i söndags är man närmast hermetiskt fritt från spelare av allsvensk kvalité.

Och enligt Åtvids ledning är alltså orsaken till att man saknar allt detta: Danel Wiklund.

Den sjukdomsinsikten sprider ett löjes skimmer så stark att det riskerar sprida malignt melanom.

Jag förstår om en klubb som Åtvid får chansen att plocka in Bosse Johansson och gör det. Men att skylla skiftet på Wiklund känns precis som resten av Åtvidabergs FF – man är inte i närheten av att hålla allsvensk klass.

—

Jag vet att Wiklund inte var med på lagets träningsläger tidigare i år för att han skulle bli pappa och kanske ligger det mer och gnager i relationen mellan Wiklund och Åtvid – men då måste klubben kommunicera det.

—

Jag håller fast vid min åsikt från i söndags. Åtvid kan bli en av de sämsta allsvenska nykomlingarna i modern tid.

—

Men med Bosse Bolldoktorn vet man aldrig, han var nära att få Danmark att slå ut Brasilien i VM 98, då kan han säkert rädda Åtvid också.