TFF–KFF på Vångavallen om 44 minuter.

Kalmar är piskat att vinna efter 0–3 hemma i premiären mot IFK och för att undvika en lika usel inledning som i fjol.

Jag tror det blir 1–1. Drugge och Santos.

DIF–HIF på ett tomt Stadion.

0–2.

Jag tror HIF med en bra inledning på serien faktiskt kan vara med och hota rätt länge.

Men då måste man få igång en het anfallare. En som känner att det inte går att missa när han får målchanserna.

Jag tror faktiskt inte att Rasmus Jönsson är den mannen (pojken) så det är banne mig upp till Sundin i dag (eftersom Makondele är sjuk).

Snacka om att Örebro höjer sin status och pulsen på allsvenskan.

Paulinho Guará – Afonsos favoritlekamrat som lärde sig svenska på flygresan hit i början av 00-talet … är klar för ÖSK resten av säsongen.

Jag, och antagligen många med mig, minns Paulinho som en bollsäker anfallaren med ett grymt skott, bra i luften o c h med ett fint passningsspel. 52 mål och 10 ass på fem och en halv allsvensk säsong väcker respekt och tillsammans med bl a Kim Olsen kan en Paulinho i full form göra ÖSK till en guldkandidat.

MEN.

Och det men:et har stora bokstäver av en anledning.

Paulinhos tid i sydkoreanska Busan har varit allt annat än lysande. Anledningen till att brassen väljer spel i ÖSK är helt enkelt att han inte fått någon speltid.

Klubben verkar ha en rätt imponerande trupp ren kvantitativt, men slutade bara tolva i ligan i fjol och om jag fattat saken rätt har Paulinho inte varit i truppen i årets tre första matcher.

Med det säger jag inte att Guará inte är en bra fotbollsspelare, det har han visat i Sverige tidigare att han är, men till hans form och omedelbara impact på ÖSK ska vi noga vara rätt försiktigt inställda. Som jag förstått det har Paulinho gjort färre än tio ligamatcher i Sydkorea och inte ett enda mål, på ett och ett halvt år. Så killen lär behöva tid.

Minns Wilton Figueiredo i fjol, även om hans situation på pappret faktiskt var bättre.

—

Men ÖSK! Framstår allt mer som en av de piggast satsande klubbarna i allsvenskan. Bra publiksiffror och stort intresse i staden. En atmosfär rätt fjärran det hätska på storstadsarenorna. När ”vi” i medierna känner att allsvenskan är sval och tappat lite av glansen är det en sanning född i 08-land och som växer i 031 där överflödet av elitlag länge inneburit förvänansvärt svaga publiksiffror.

Visst tappar allsvenskan när inte alla de tre ”stora” Stockholmslagen är med och med idiotiska 16 lag i serien, men på många håll är intresset intakt – och gryende.

—

Men spekulationerna om att Hammarby nu går på sin andra raka stjärnsmäll när Paulinho, efter att Eguren gått till AIK, väljer ÖSK är ju direkt löjligt (även om jag inser att den känslomässiga aspekten av Eguren-flytten är provocerande för somliga).

Paulinho och Eguren är egenföretagare verksamma som professionella fotbollsspelare som behöver spela på en så hög nivå som möjligt för att hjälpa sina karriärer – och i förlängningen sina familjers liv.

Då är Superettan för låg nivå.

För Bajenfans är det bara att acceptera. Och hoppas på allsvenskan 2011

—

Vad är chanserna att Paulinho lirar redan mot Malmö på tisdag? Låga… Men det vore kul om det hände.

EDIT: Paulinho kommer till Sverige i mitten av nästa vecka och kan således inte spela mot Malmö.

Det var väl iofs under Uffe Larssons ledning nån gång 2003/2004 som Trelleborg slutade göra skäl för att deras hemmaarena skulle kunna kallas Tjongavallen, men ändå.

När Tom Prahl drar igång uppsnacket inför söndagens match mot Kalmar på hemmaplan förklarar han hyllade KFF faktiskt är ett lag som – tjångar:

”Kalmars spel är nästan vetenskapligt uppbyggt. Trots att man åkte på kontringsmål efter ganska grova misstag så spelar Kalmar väldigt lite på egen planhalva. Man sparkar ut bollen eller lyfter den lång för att starta sitt passningsspel på motståndarens planhalva”.

Jag måste säga att hela Prahls analys är en av de mest intressanta texterna jag läst om allsvenskan i år. Läs den! Det är inte utan att man anar varför han är den ende som tagit SM-guld åt Malmö FF de senaste 21 åren…

När HIF i fjol värvade brassen Porcellis väckte det muntra tongångar på Olympias pressläktare.

Flera av lokaltidningsmurvlarna kunde inte hålla sig och skrattade rakt ut när den något kantige brassen fick några sporadiska chanser bredvid antingen Henrik Larsson eller Rasmus Jönsson.

Mantrat som HIF-ledningen mässat sedan Porcellis kom till klubben levererades som oneliner varje gång anfallaren var på plan: ”Det är först nästa år han ska vara bra.”

Nästa år är här nu och från HIF:s sida fortsätter haussen kring Porcellis.

I måndags förlorade HIF:s U21-lag borta mot division 1-laget Kristianstads FF med 1–2. Rapporten på HIF:s hemsida förmedlar följande i sista stycket: ”Positivt är att Rafael Porcellis visade gryende form. Han tog sex av HIF:s tolv avslut och var ett ständigt orosmoment för KFF-försvaret.”

Efter BP-matchen sa Conny Karlsson att det var jämt skägg om anfallsplatsen bredvid Rasmus Jönsson mellan Erik Sundin och René Makondele. ”Och Porcellis också”, lade Karlsson till. Det finns en enda sak som talar för att Porcellis tar den platsen. Han är 187 cm lång. Sundin är 172 cm och Makondele 178….

—

Men i syd finns fler brassar som har det tungt.

* I Malmö letar Wilton Figueiredo efter formen med hjälp av karta, kompass, metalldetektor och gud.

* Vid premiären i Halmstad satt Anselmo under en filt på en bänk på Örjans vall och undrade vad han, 14-målsskytten 2008 gjorde där i snö och minusgrader.

* I Kalmar dras Jael Ferreira med stora acklimatiseringsproblem och Daniel Sobralense missade en straff som kostade KFF premiären.

—

Kanske har Nanne Bergstrand rätt – igen.

Brassarnas tid i allsvenskan kan snart vara förbi…

Eller?

Vad tror ni?

Sex dagar till hemmapremiär för MFF.

Innermittfältsspelet lämnade en del övrigt att önska mot Gais – Wilton behöver bättre planer för att komma till sin rätt och Åhman Persson passningsspel behvöer också bättre mattor för att kunna fungera hyfsat kreativt.

Men så väl Rick Kruys som framför allt Miljan Mutavdzic är fortsatt tveksamma till spel mot Örebro nästa vecka…

Däremot ser Eddie Ofere ut att kunna vara tillbaka i truppen. I så gott som full träning nu.

Malmös anfallsspel saknade tyngd på Nya Ullevi.

Är Ofere frisk är Nilsson tvungen att spela honom.

Kollade lite på sydlagens anfallsstatistik efter omgång ett.

De sex lagen gjorde sammanlagt 1 mål.

Det målet gjorde Mattias Lindström för HIF. Hans HIF hade elva skott på mål och får väl ges godkänt.

Övriga fem lag presterade lika många avslut på mål som HIF – sammanlagt.

Här är alla.

Kalmar 1 (skott i ramen räknas inte efter som förbundet anser att det inte är på mål om bollen inte kan gå in, stolpe målvakt ut räknas som skott på mål).

Halmstad 5.

Trelleborg 0.

Helsingborg 11.

Mjällby 1.

Malmö 4.

Planerna må ha varit dåliga.

Men lagen i syd (och en hel del med dem) var inte ett dugg bättre.

Kort genomgång av de sydsvenska allsvenska premiärerna.

Vi går uppifrån och ned.

Trelleborg

0–0 på Örjan. Det jag såg var… 0–0 på Örjan. Men för Prahl och TFF är en pinne på bortaplan i premiären godkänt. Det är däremot inte usla tre avlossade avslut varav inget träffade mål.

Kuriosa: TFF letar Sydkusten runt efter en gräsplan att träna på. Ryktena säger att det finns en i Maglarp. Nästa vecka. Här.

Malmö

Aningen bättre än Gais över 90 minuter, men Daniel Larssons strumprullare ur bra läge men utanför var så nära man kom. Det kändes lite som grevinnan och betjänten där ett tag. ”Same procedure as last year, Mr Nilsson?”. ”Same procedure as every year, MFF supporters”. Skulle fått straff – räddade en, jämnt upp.

Helsingborg

Hade bra chanser – men också tur. Låg inte direkt bakom sina bästa chanser med bra förarbeten, utan det var slumpen som gav HIF en visserligen rättvis seger mot BP. Gashi började bra men det såg ta mig tusan ut som han tröttnade redan i första…

Halmstad

13–3 i avslut på TFF och Lasse/Svenssons boys var närmast segern. Kanske lite bittert att inte ta den där trean. Den hade gett lite arbetsro.

Mjällby

Utropstecknet i syd. Närmast segern borta mot regerande mästarna. Spelmässigt formidabel insats av Tobias Grahn. Och så klart lite rubriker utanför på det. Just nu känns Maif mest spännande här nere i där man i alla fall kan känna doften av vår.

Kalmar

Hade Sobralense målat på straffen hade KFF aldrig torskat. Nu missade brassen och KFF är i uppförsbacke. Matchen på Vångavallen på söndag blir myyyyycket viktig. Ny torsk och snacket om fjolråets fiaskoinledning är all over Fredriksskans.

Som den här bloggen avslöjade förra veckan håller MFF på att försöka sälja sponsorplatsen på matchtrjöjans framsida.

I går offentliggjorde man detta genom att offentligt meddela att loggan för välgörhetsorganisationen Star for Life som satt på tröjan i fjol (när MFF marknadsundersökte vad exponeringen anses vara värd) inte kommer att sitta där i år.

Nu ska vi bara ta reda på vilket företag som är berett att pröjsa för reklamplatsen.

Minns ni Arne Hegerfors när dagens domarbas Bosse Karlsson varnade fel nigerianske spelare vid VM 94?

”Aj då, Karlsson. Det här har inte börjat bra” kved Arne.

Jag får flash backs när jag sitter och ser Gais–Malmö.

Visst gjorde Martin Hansson rätt då han dömde straff när Daniel Andersson tog med hands inne i eget straffområde; upp med armarna för att skydda sig, så kallad skyddshands och skyddshands är straff.

Problemet för Hansson var att han släppte en precis lika tydlig skyddshands på Björn Andersson (tror jag) när Agon Mehmeti tryckte i väg bollen.

Å andra sidan var det inte den enda handsen Hansson har missat om man säger så…

Det tog 89 minuter för Tobias Grahn att visa alla sina sidor som fotbollsentertainer.

Först en av planens absolut bästa i en match där Mjällby faktiskt var närmare segern än regerande mästarna AIK.

Sedan en sorti som bara ett galet fotbollsgeni som Grahn kan regissera. Slängkyssarna på Råsunda kan man säga mycket om – speciellt hur kloka eller okloka de var, men de satte i alla fall Mjällby i allmänhet och Grahn i synnerhet i fokus.

Jag vet inte vad ni tycker – men jag är övertygad. Med Tobias Grahn i allsvenskan är den en betydligt intressantare plats.

—-

Just galenskapen i Grahns beteende får mig att minnas sommaren 2004, månaderna innan MFF skulle vinna sitt enda SM-guld de senaste 21 åren och Tobias Grahns sista skälvande tid i klubben.

Hasse Borg och gänget hade bokat in MFF på ett träningsläger ut i skogen i Dalarna och av någon anledning (gissa tre gånger vilken) placerade Tom Prahl mittfältaren Tobias Grahn med den polske anfallaren Igor Sypniewski. Stjärnanfallaren Sypniewski hade en tung tid bakom sig och mådde inte speciellt bra vid lägret i Dalarna.

Något som gjorde Grahn minst sagt skakig.

När Prahl samlade laget i spelarbussen för att åka till träning dök inte Igor upp och när någon till sist kommenderades att hämta honom tog det ett bra tag innan Sypnewski kom. Iklädd jeans, skinnjacka och med fotbollskorna i ena handen – och en cigg i den andra.

När de andra spelarna umgicks utanför träningarna låg Sypniewski på sitt och Grahns rum och rökte.

Efter några nätter fick mittfältsvirtuosen Grahn nog och utbrast något i stil med: ”Jag klarar det inte längre. Jag vågar fan inte sova…”

Bara någon vecka senare tvingades Sypniewski lämna klubben och innan transferfönstret stängde var även Grahn borta.

Kvar stod Tom Prahl.

Och i slutet på oktober var Prahl svensk mästare.

Tordagen 6 maj möts Prahls Trelleborg och Grahns Mjällby på Vångavallen.

Missa för allt i världen inte det!

EDIT: Och missa inte Sportbladet i morgon, snackade just med Tobias Grahn. Han fortsätter leverera!