Det finns en stillsam tomhet på allsvenska arenor så där halvtimmen efter slutsignal som få människor upplever.

Jag brukar njuta av de där vandringarna – över grusplanen utanför Örjan till min bil, bland övergivna korvgrillar bakom Fredriksskans huvudläktare, bland ölburkar och Ticnet-kuvert i den lilla passagen mellan norra stå och Idrottens Hus i Helsingborg.

I går tog jag löparbanorna från huvudläktaren till grusplansparkeringen på Vångavallen.

Det här var vad jag såg:

Det påminner lite om hagen i grässlänten i innersta Kronoberg där min flickväns morföräldrar en gång i tiden rastade korna. Men det är det inte. Det är planen där årets första Skånederby spelades. Det är allsvenskans sydligaste gräsmatta. Det är en plats där korna riskerar att bryta benen.

Det är helt enkelt för jävligt.